"Jag kan inte hjälpa dig upp
kan inte lysa upp den väg du springer
jag kan inte vagga dig varm och lugn
du har en annan röst, annan färg
ett annat land med andra klockor som ringer
jag tar mig inte i dina dunkla rum"



Lite så är det nog fasen med mig också.
Ni tar er inte in i mina dunkla rum.
Ni tror ni vet så mycket.
Men ni vet inte.
Ni förstår inte.
Ni har inte sett det innersta.
Det som kommer fram bara ibland.
Det anförtror jag bara mina papper.
De stunder jag lägger mig och skriver.
Lyssnar på min musik.
Slår av mina telefoner.

En dag kanske ni får se.
När jag vågar.
När ni är mogna.
Kanske den dagen kommer.
Eller kanske inte.
Det får vi se sen.
Vad får vi se?
Ja det får vi se!