Dagens låt

Låten som nötts sedan i morse:


Jag tycker den är svinbra, faktiskt!


So come on då! Vem ska säga det först?
Vem ska kommentera att min feministiska ideologi brister?
va? va? va?

Jag väntar mig det onekligen.
Efter att ha fått höra att jag "inte kan vara feminist och gilla sex and the city" så antar jag att även detta kan ge upphov till sådana känslor hos vissa, eller...?

Imorgon är det dax!

Imorgon kickar vi igång tjejgruppen igen och jag läääängtar!
Mina underbara tjejer.
Om jag skulle få barn skulle jag önska att de var tonåringar direkt.
Tänk vad härligt!
De är så kloka, smarta, påhittiga och helt enkelt bäst!
Då kunde man ju skippa det där småbarnsstadiet och få det bästa direkt liksom.
Nåväl jag får fortsätta kalla tjejerna jag jobbar med för "mina" helt enkelt :)

Imorgon ses vi i alla fall igen och startar upp tjejgruppen efter sommaruppehållet.
Tack vare det ska jag baka även imorgon.
Jag vet inte om det är bra eller dåligt.
Med tanke på att tjejerna brukar få mammas fika så är det en liten chansning att baka själv.
Det är liksom svårt att konkurrera med mamma, men jag ska göra mitt bästa.
Vet inte riktigt vad jag ska baka än men... nåt chokladigt tror jag :)
Det är världens bästa grej att bjuda tjejerna på fika, för de kan verkligen fika och det är fantastiskt skönt att se!

Nåväl, nu är det dags att hoppa i sängen.
Godnatt!

Världens finaste:

(Foto: Lena Tegström)

Söndag och en känsla av höst

Med endast 13 plusgrader ute så börjar jag ana höst.
Vaknade till i morse av att jag frös och kunde utan problem somna om med det tjocka duntäcket på mig.
Det känns otroligt skönt!

Med hösten kommer inspirationen.
Med inspirationen kommer engagemanget.
Med engagemanget kommer aktiviteterna.
Och jag läääääängtar!
Dock så räknar jag väl med att det inte ärhöst riktigt än.
Men en liten känning av höst har jag allt fått.

Igår hade jag också sommarens första diskussion i feministisk anda.
Diskussionen fördes mellan mig och en vän som jag ser upp till på så många sätt och det var så mysigt.
Te, nötter, mörk choklad och en hel massa prat.
Det var stärkande.
Jag gick därifrån med ett leende och ny kämparglöd.

Idag blir det nog kanske ett träningspass och ett besök hos syster.
Men hela dagen är fortfarande rätt oplanerad vilket känns skönt!
Det är väl så ledighet ska vara.
Jag råkar ju veta att det är precis sådana här dagar som jag kommer längta efter under hösten.
Så jag passar på att njuta medan jag har möjlighet.


Oslagbart

Citat Maria Sveland ur boken "Bitterfittan:

"Bakom varje framgångsrik man står en kvinna med trötta ben och migrän.
Och bakom varje framgångsrik kvinna finns en skilsmässa"




Fria kvinnor

Eftermiddagen igår och kvällen igår var händelserika på många sätt.
Igår eftermiddag var jag hos en av de klokaste människorna jag känner.
Vi diskuterade så mycket.
Om feminismen.
Om att lita på människor men samtidigt vara försiktig.
Om globala frågor.
Om hur vi här i Sverige kan hjälpa andra.

Det är skrämmande med svenska kvinnor som säger "jag är fri, jag är inte förtryckt".
För är det verkligen så?
Kan en kvinna verkligen vara fri när kvinnor i världen fortfarande förtrycks och säljs som slavar?
Jag tycker inte det.
En kvinnans problem är alla kvinnors problem.
Så länge en kvinna utnyttjas har alla kvinnor problem.
För hur kan man någonsin vara säker?

Och en sak jag senaste tiden stört mig mycket på är människor som säger sig vilja hjälpa.
Människor som ska vara så jävla politiskt korrekta.
Man ska inte säga att man vill hjälpa andra om största anledningen till det är att man vill framstå som så fin och godhjärtad.
Det gör man bara inte.
De människor som gör de bästa sakerna är oftast de som inte pratar om det.
De som har som enda mål att göra skillnad.
Inte att prata om hur mycket de bidrar och hur mycket de hjälper.
För människor som gör skillnad märks ändå.
De uppmärksammas utan att personerna själva skriker "se vad jävla bra jag är!".
Det handlar om att ha hjärtat på rätt plats.
Det handlar om att vara ärlig.
Mot sig själv och mot dem man vill hjälpa.
Och det gör man inte om man hjälper bara för att höja sin egen karma.

Jag vill se mera ärlighet och stora hjärtan.
Jag vill se mindre knivar i ryggar och falska leenden.
Jag vill se mänsklighet.
Nu!

Dagens tips

Filmen "deathproof" med denna fantastiska låt på soundtracket:


Det där systerskapet

Har varit på möte ikväll.
Har förärats med ett nytt styrelseuppdrag och det känns otroligt bra!
Jag är glad.
Jag har så mycket engagemang att jag ibland måste hitta någonstans att sätta det.
Och nu har jag en till källa.
En källa för att ge och få.
Det är fantastiskt.
Kvinnokraft och systerskap är otroligt när det funkar.
Så jag har hamnat rätt.
Och jag bara ler.

Annars har dagen bestått av en massa pluggande.
Rättspsykologi för hela slanten.
Hade tänkt hinna med att skriva på C-uppsatsen med men tyvärr var jag (som vanligt) lite för tidsoptimistisk.
Men imorgon, då ni! Då ska uppsatsen få mitt odelade intresse :)
Har också varit på ett mycket intressant samtal/möte med Majbritt Theorin idag.
Vilken otrolig kvinna!
Helt klart förebildsämne.

"Det jag vill förmedla till kvinnor är att man alltid ska ha ett mål.
Och då och då ska man gå tillbaka och se att man är på väg åt rätt håll.
Det är viktigt!"
Kloka ord av en fantastisk kvinna.

Nä, nu ska jag återgå till böckerna.
Måste bara visa en otroligt charmig bild på min kattkille:


P.S. Storasyster jag hörde att du hittat hit, vad roligt! Lämna ett spår vettja! :) D.S


Jag är född under fel decennium!

Det slog mig idag...
Jag skulle inte vara född under 80-talet, jag skulle ha fötts under 60-talet.
Vilket slöseri att låta mina systrar vara med om det decenniet.
De som inte alls bryr sig.
Det skulle ha varit jag.
Jag som vill kämpa.
Jag som älskar proggmusiken och politiken.

Systrarna - och jag kommer ihåg alla storblommiga sängkläder!
Jag - men politiken då, kampen, revolutionen, feminismen!
Systrarna - va?

Tänk att få debattera då!
Skriva i tidningar och inte massa jävla elektroniska forum på nätet.
Alla små, oberoende tidningar.
Tänk att få slänga sig med ord som proletariat och klasskamp.
Vilken dröm!
Jag vill också...
Jag hade också velat vara del av abortkampen.

Jag kommer för alltid avundas de som fick vara med.
Och alla starka kvinnor, jag blir alldeles varm av att tänka på det.
Jag är full av beundran!

Men själv får jag lyssna på min musik här i den skyddade verkstaden.
Skriva artiklar som sedan får översättas till moderna förhållanden.
Nää... det är fan inte rättvist!

Internationella kvinnodagen (i efterskott)

Gårdagen var bra och fin på många sätt.
Jag har den finaste av pojkvänner som firade med mig.
Jag höll föredrag på ett arrangemang på dagen och ett annat på kvällen.
Han var med mig på båda.
På det första var även mamma och syster med.
Efter mitt föredrag gav systeryster mig en stor kram, en blombukett och orden:
"jag är så otroligt stolt över att ha dig som lillasyster"
Det värmer, jag skulle ljuga om jag sa något annat.
Det var en fin dag.
Som värmde mig på många sätt.


Blommor från syster:


Blommor från arrangörer:



Dagen kan sammanfattas med gemenskap, framtidstro, engagemang, stärkande tillrop och värmande ord.
Det var en så bra dag som gav mig så fruktansvärt mycket ny energi.
Och jag ska inte sticka under stol med att när okända människor kommer och säger "du var bäst av allihopa" så blir jag glad.
Och mitt huvud växer så jag är glad att jag inte använder hatt utan endast elastiska mössor.

Jag blir så förbannad!

Jag har som vanligt suttit och tänkt.
Tänkt och läst.
Vilket så ofta gör mig förbannad.

Detta med våld mot kvinnor.
Om en utländsk man slår sin fru förklarar man det med "ja men det är ju hans kultur. Han vet kanske inte att det är olagligt i Sverige. Och svenska män slåss ju inte lika mycket".

Om en svensk man slår sin fru så ursäktas det med "han är nog sjuk, eller har alkoholproblem. Vanliga män gör ju inte sånt".

Jag blir så arg! Hur kommer det sig att det alltid finns en jävla ursäkt till att slå kvinnor. Det är inte vanligare i någon grupp av människor, hur svårt kan det vara att förstå?

Jämställdhet hörrni!

Nå, vad säger ni?
Är ni jämställda?
Känns allt bra jävla rättvist, eller?

Jag funderar på sådana här saker.
Ofta.
Varje dag.
flera gånger om dagen faktiskt.
Och ofta blir jag arg men oftast fundersam.
Vem säger att de inte lever jämställt liksom?
Alla par svarar ett rakt "ja" på frågan om de lever jämställt.
Men är det så om man skrapar på ytan?
Alla par, svara mig.
Jag behöver någon att diskutera sådant här med.
Själv är jag ju bara sambo på deltid (eller särbo heter det kanske då?) och då är det inte samma sak.
Och en grej som kan störa mig i mitt förhållande är att jag ofta är den som bryter på jämställdhetsfronten.
Jag tycker oftast inte om att laga mat, det blir gärna hämtmat.
Jag bakar inte fikabröd.
Jag städar inte upp efter någon annan.
Jag tvättar alltid alldeles för sent.
Och så vidare.
men hörrni! Det är väl inte det som är jämställdhet heller?
Jämställdhet kan ju inte vara något så jävla tråkigt som hemmasysslor, eller?
Det måste väl ändå handla om andra grejer med.
Jag ger inte upp mitt liv för någon annan.
Jag har mina grejer, mina "hobbies".
Och jag är varje dag glad för att jag har en så underbar pojkvän som jag har!
Som har tålamod.
Som respekterar att jag är som jag är.
För min självständighet och mitt jämställdhetstänk måste stundvis vara a real pain in the ass.

Typexempal a'la Sara:
Han - tjejer brukar ju gilla såna tv-spel
Jag -  vem brukar gilla såna tv-spel sa du?
Han - Okej, många tjejer jag pratat med brukar gilla såna tv-spel
Jag - okej
Han - fast det är såklart olika bland olika tjejer också
Jag - mm, precis

Mamma - hoppas din pappa kan hjälpa dig att bära de där sakerna sen
Jag - varför då?
Mamma - ja men de är ju tunga
Jag - behöver jag en man till hjälp då?
Mamma - nä okej, du klarar det nog själv

Syster - tänk att få såna saker gratis, det hade inte varit fel! (efter att ha läst i en tidning om en tjej som fått en porche i dricks)
Jag - det är klart det hade varit fel!
Syster - varför då? alla vill väl ha en porche?
Jag - nä, pengar gör en beroende. Han vill säkert ha ut något av det.
Syster - men det kan man ju inte veta
Jag - men vem fan ger någon en porche bara sådär, klart han har baktankar
Syster - du är så misstänksam
Jag - men det är så solklart!
Syster - jaja, är det något bra på tv ikväll?

Jag kan verkligen vara så jobbig ibland.
Och jag är medveten om det med.
Men numera så låter jag ofta saker passera.
Bara för att jag inte orkar.
Och bara för att jag veeeet att jag inte kan nöja mig med ett argument.
Men det betyder inte att jag ger mig.
Bara att jag vässar argumenten till nästa gång.

Till mitt försvar (det är också jävla typiskt att jag som tjej försvarar mig själv) så kan jag säga att jag hatar generaliseringar överhuvudtaget.
Diskussion på jobbet:
Kollega - det är hemskt att så många pappor får delad vårdnad
Jag - det kan du inte mena?
Kollega - ja, men trots allt de gjort (hänvisar här till våld och hot mot mamman)
Jag - ja men alla pappor är ju inte så.
Kollega - jag tycker ändå så
Jag - men snälla någon! De pappor vi hör om här är ju den sämre sorten och inte medelpappan liksom
Kollega - hur menar du?
Jag - jag tror att de allra flesta pappor är riktigt bra pappor, men de hör vi inte om i vårat jobb
Kollega - du kanske har rätt.. fast jag vet inte
Jag - jag är då helt säker, jag hade varit halv utan min pappa

Jag vet inte rikgit var jag ville komma med detta. Men kanske jag kan komma med några goda råd i punkt-form, jag gillar listor:
* generalisera inte, allt är nyanserat
* sluta använda uttryck som "det är manligt" och "det är kvinnligt", vad fan är egentligen naturligt betingat?
* var rättvis mot dig själv, då blir du automatiskt rättvisare mot andra
* avfärda inte jämställdhet som bullshit, det är viktiga grejer mina vänner!

Genusglasögonen

Idag när jag satt på bussen på väg till mitt möte i Luleå så satt det en kvinna bakom mig och pratade i telefonen.
Hon höll på att ringa runt till en styrgrupp hon satt med i och skulle sammankalla dem. Medan vi åkte ringde hon sex samtal till personer i denna styrgrupp.
Sex av sex var män.
"Hej Anders"
"Hej Kalle"
"Hej Urban" osv

Klart jag reagerar.
Har man en gång tagit på sig genusglasögonen så går det tamejtusan inte att ta dem av sig igen.

I have found a soulmate!

"hela mitt liv är ett attentat mot kärnfamiljen som norm"
Åsa Linderborg