Eftermiddagen igår och kvällen igår var händelserika på många sätt.
Igår eftermiddag var jag hos en av de klokaste människorna jag känner.
Vi diskuterade så mycket.
Om feminismen.
Om att lita på människor men samtidigt vara försiktig.
Om globala frågor.
Om hur vi här i Sverige kan hjälpa andra.

Det är skrämmande med svenska kvinnor som säger "jag är fri, jag är inte förtryckt".
För är det verkligen så?
Kan en kvinna verkligen vara fri när kvinnor i världen fortfarande förtrycks och säljs som slavar?
Jag tycker inte det.
En kvinnans problem är alla kvinnors problem.
Så länge en kvinna utnyttjas har alla kvinnor problem.
För hur kan man någonsin vara säker?

Och en sak jag senaste tiden stört mig mycket på är människor som säger sig vilja hjälpa.
Människor som ska vara så jävla politiskt korrekta.
Man ska inte säga att man vill hjälpa andra om största anledningen till det är att man vill framstå som så fin och godhjärtad.
Det gör man bara inte.
De människor som gör de bästa sakerna är oftast de som inte pratar om det.
De som har som enda mål att göra skillnad.
Inte att prata om hur mycket de bidrar och hur mycket de hjälper.
För människor som gör skillnad märks ändå.
De uppmärksammas utan att personerna själva skriker "se vad jävla bra jag är!".
Det handlar om att ha hjärtat på rätt plats.
Det handlar om att vara ärlig.
Mot sig själv och mot dem man vill hjälpa.
Och det gör man inte om man hjälper bara för att höja sin egen karma.

Jag vill se mera ärlighet och stora hjärtan.
Jag vill se mindre knivar i ryggar och falska leenden.
Jag vill se mänsklighet.
Nu!