Tid, underbara tid!

Älskade ängel.
Arg hade du varit om du visste.
Arg kommer du bli när du får veta.
För att dölja något för dig?
Nä.
Jag kan inte.
Jag vill inte.
Du är stödet jag så ofta behöver.
Att dölja något vore orättvist.
Mot dig.
Mot mig.
Mot oss.
Din ilska är bra för mig.
Dina tankar som inte är inlindade alls utan bara äkta.
Du är så äkta.
Och jag älskar dig så förbannat!!

"Det var inte bättre förr men det ska bli bättre framöver och nånstans har man väl i alla fall kommit när man vet vad man behöver?"
Tid.
Är inte tid det finaste man kan ge till någon annan?
Tid att förstå.
Tid att acceptera.
Tid att hinna känna.
Tid att hinna tänka.
Tid att hinna vara.
Tid att dela.
Vi behöver tid.
Men ofta är man väldigt dålig på att ge sig själv tid.
När man är det, hur ska man då kunna räkna med att någon annan ska ge en tid?
Men när man får tiden blir allt så mycket bättre.
Pressen försvinner.
Lugnet kommer.
Ja, tid.
Underbara tid, varför finns det inte mer av dig?

Igårkväll var en jobbig kväll.
På många sätt.
Men en bra kväll på så många fler sätt.
Mycket blev sagt.
Mycket blev utrett.
Så många frågetecken rätades ut.
Så många onda känslor väcktes upp för att sedan bytas ut mot värme och lugn.
Så många bra känslor förstärktes och tryggades.
Nu vet jag.
Nu känner jag mig säker.
Hoppas du känner detsamma.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback