Jag har ett tillkännagivande att göra:
Jag är en 25-årig tant.
Och ja, det är möjligt.
Det finns många tecken som tyder på det. Se bara på det här:
* jag somnar utan problem nio på kvällen
* jag går utan problem upp tidigt på morgonen
* jag läser två morgontidningar varje morgon
* jag dricker provivadryck
* jag är sällan ut på krogen utan dricker hellre gott vin hemma med trevligt sällskap
* jag ser på postkodsmiljonären
* jag älskar att spela yatzy
* jag är extremt ointresserad av teknik
* jag föredrar systemkamera framför digitalkamera
* jag föredrar brev framför mail

Eller som min älskade lillasyster sa till sin kompis:
"Theresa, du kan ju bli kompis med Sara. Hon är ju vuxen! Ja kanske inte i huvudet men hon är liksom ÄNDÅ vuxen"
Vet dock inte hur jag ska tolka den kommentaren riktigt, men jag tar den med en nya salt!
(Bakgrunden är att Theresa, 16år, ville ha en vettig vuxen kompis att prata med iband)

Men dock så har jag en del saker till mitt försvar!
Se här:
* jag flänger fram och tillbaka utan problem (exempelvis hemifrån till stockholm på möte sen hem och ett till möte osv)
* jag bloggar och hänger på communitys
* jag hatar att handla mat
* jag lagar sällan ordentlig mat
* jag är barnsligt förtjust i "Gilmore girls" och "sex and he city"
* jag är inte irriterad på tonåringar
* jag pratar i mobilen MASSOR av gånger per dag

Kanske det kan minska min tant-faktor liiiite i alla fall.
Eller?

Hur som helst, tant eller inte, jag är alltid bara jag och ingen annan.