Har precis gjort mig klar för jobbet.
Tidigare i morse var jag ute på en morgonpromenad.
Det är något speciellt med att promenera på morgonen.
Det är så rofyllt (läs: stendött) och det är så otroligt lungt eftersom att ingen annan är ute (läs: tankarna som snurrar större delen av promenaden är "om något händer så är det ingen som ser").
Det är också skönt på det sättet att man vaknar till liv (även om 70% av promenaden består av stilla svordomar för att man inte sov den där extra timmen istället). När man sedan kommer hem igen känner man sig redo att starta dagen.

Det är skönt det är det, men jag måste erkänna att den bästa känslan med morgonpromenader är att man kan ta det lungt resten av dagen med gott samvete!

Nu är det dags för jobb, godmorgon på er!