SSB alltså... vi har det nog alla.
För de oinvigda (eller icke SATC-beroende) står kombinationen alltså för Secret Single Behaviour.
Hur secret det nu är när man skriver om det i en blogg...
Hur som haver så har jag senaste veckan funderat på det där och det måste tamejtusan vara det jag lever i just nu.
Inget är liksom som vanligt...
Hemmet förfaller och städningen uteblir.
Tvätthögen växer och den minskas inte förrän jag verkligen nått den oundvikliga gränsen när inte ett rent plagg finns kvar.
Och maten... jeezes säger jag bara.
Denna vecka har jag två dagar ätit pizza till middag tillsammans med två av de fina.
Pizzamiddag två var också så slö att vi inte ens bemödade oss att lämna lägenheten. Samtalet innan:
- jag är hungrig
- jag med!
- pizza?
- ja, fan vad gott!
- men... jag ids inte gå ut
- nä... vi beställer hem
- hr vi några lösa pengar?
- nä
- fan...
- vilka tar kort vid hemkörning?

Och så var det löst liksom!

Maten kom
- ska jag duka?
- vad sägs om kartongerna?
- perfekt! Vid TV:n?
- ja, var annars

Inte bra alltså, fast samtidigt så satans skönt.
Idag var jag till mamma
Mamma - har du någon middag hemma?
Jag - njae.. eller ja... nåt borde jag väl ha
Mamma - ta den här lådan, du behöver bara koka pasta till
Jag - åh, tack!

Det går lite utför kan man säga. Men what the hell, jag är ju busy!

Men nu har jag faktiskt (tro det eller ej!) ryckt upp mig.

Lägenheten är städad och imorgon har jag bokat upp mig med pappa när han ska och handla och det, mina vänner, innebär att jag faktiskt kan handla ordentligt när jag inte behöver bära hem allt.

Så nu ska det skrivas handlingslista!

Undra när jag gjorde det sist...

Men först, middag!

Bara koka pata till var det ju.