Alla låtar jag tycker är bra förstör jag.
Hur gör jag det?
Helt enkelt genom att toklyssna sönder dem.
Fast det ska tilläggas att det bara är de där radio-klycshorna som går det ödet till mötes.
Kommersiell musik håller helt enkelt inte i längden så är det bara.
För vissa låtar går aldrig att lyssna för mycket på.
Det är omöjligt att tröttna på dem.
Ett urval av dessa guldklimpar:
Ikaros - Björn Afzelius
Flickan och kråkan - Mikael Wiehe
De som tjänar på krig - Wiehe och Totta
Hanna från Arlöv - Nationalteatern
Hurt - Johnny Cash
Sång till friheten - Björn Afzelius

Det finns fler, men det här är såna låtar som varit med läääänge och kommer stanna kvar.