Jo jag är helt övertygad.
Jag skulle gå ut en stund och handla samt få lite frisk luft och energi till min alltför trötta hjärna.
Innan jag gick så hade jag ett allvarligt prat med katten.
Jag satt på en köksstol.
Han satt på köksbordet.
Han vägrade titta på mig utan tittade bara bort. Mycket demonstrativt.
Jag har en katt med extemt mycket attityd och humör.
Jag sa:
"du vet, det är inte så roligt för mig och Wilma när du är så arg. Kan vi inte alla vara snälla med varandra så blir det ju mycket roligare att vara hemma tillsammans?".
Han tittar på mig.
Stänger ögonen.
Och vänder bort huvudet igen.
Jag säger:
"men annars kan ju jag vara på skolan hela dagarna, om du ändå inte bryr dig eller orkar vara snäll när jag är hemma".
Sedan gick jag ut.

När jag kom hem kom han springande till dörren.
Kanske var det mig han saknat.
Kanske hade han tänkt efter.
Kanske var han rädd att bli utan mat.

Ingen som vet rktigt säkert mer än han.
Jag är dock övertygad om att han vägt fördelar mot nackdelar en stund.
För så klok är han nog, oh ja!