Promenaden
Jag var ute och gick idag.
Det var fint väder och solen sken.
Så där gick vi, jag och min ipod.
Helt plötsligt så hör jag ett ljud och kastar mig åt sidan.
(Föreställ er den minst graciösa människan i världen så har ni mitt hopp åt sidan).
Det var en travhäst med efterföljande sulky.
Kusken skrattade och vinkade till mig.
Jösses.. man kan få en infarkt för mindre.
Första ljudet som överröstar musiken på en halvtimme och så var det en hel häst.
Och om ni undrar hur i helvete jag lyckas gå precis där det springer travhästar så var det för att jag gick på cykelbanan bredvid deras träningssträcka.
Jag hade alltså inte irrat mig in på travbanan av misstag.
Hur som haver.
Min puls steg men jag sansade mig och gick vidare.
Jag tycker om den där sträckan.
Det luktar så gott.
Det luktar häst.
(Häst låter finare än att säga att det luktar hö och hästskit).
Nåväl, promenaden blev lite lång.
Jag missbedömde avståndet och tidsåtgången kan man säga.
Så i en och en halv jävla timme gick jag runt i Bodens omnejd.
Halvvägs var jag så hungrig att jag tyckte allt såg ut som mat.
(Nästan).
Och i ett svagt ögonblick så hade jag bestämt mig för ett pass på gymmet efter promenaden.
Så jag gick dit.
Svag i kroppen och yr i huvudet.
Men jag fixade det.
Sedan hem och åt makaroner och köttbullar, as usual.
Och nu är jag död och sitter här i soffan och ojar mig och väntar på att hjärtat ska bli klar med middagen.
Hur har eran dag varit?
Det var fint väder och solen sken.
Så där gick vi, jag och min ipod.
Helt plötsligt så hör jag ett ljud och kastar mig åt sidan.
(Föreställ er den minst graciösa människan i världen så har ni mitt hopp åt sidan).
Det var en travhäst med efterföljande sulky.
Kusken skrattade och vinkade till mig.
Jösses.. man kan få en infarkt för mindre.
Första ljudet som överröstar musiken på en halvtimme och så var det en hel häst.
Och om ni undrar hur i helvete jag lyckas gå precis där det springer travhästar så var det för att jag gick på cykelbanan bredvid deras träningssträcka.
Jag hade alltså inte irrat mig in på travbanan av misstag.
Hur som haver.
Min puls steg men jag sansade mig och gick vidare.
Jag tycker om den där sträckan.
Det luktar så gott.
Det luktar häst.
(Häst låter finare än att säga att det luktar hö och hästskit).
Nåväl, promenaden blev lite lång.
Jag missbedömde avståndet och tidsåtgången kan man säga.
Så i en och en halv jävla timme gick jag runt i Bodens omnejd.
Halvvägs var jag så hungrig att jag tyckte allt såg ut som mat.
(Nästan).
Och i ett svagt ögonblick så hade jag bestämt mig för ett pass på gymmet efter promenaden.
Så jag gick dit.
Svag i kroppen och yr i huvudet.
Men jag fixade det.
Sedan hem och åt makaroner och köttbullar, as usual.
Och nu är jag död och sitter här i soffan och ojar mig och väntar på att hjärtat ska bli klar med middagen.
Hur har eran dag varit?
Kommentarer
Trackback