Det där luftrummet man har runt sig.
Det där som gör att man kan andas fritt.
Det där som gör att man kan somna med gott samvete på kvällarna.
Det där som kallas fritid och frihet.
Det har liksom fösvunnit från mitt liv.

Och vad det beror på?
En vecka med sjukdom.
Det är egentligen det enda som krävs.
Och jag känner att jag sprängs på insidan snart.
För till veckan ska jag plocka upp två veckors skola på en vecka.
Och nä, det känns inte det minsta okej.
Speciellt inte när jag tittar på mitt schema och ser att jag, räknat från idag, har en ledig dag fram till 1 mars.
Och ja, det är sick.
Riktigt jävla illa är det.
Är det inte jobb så är det skola.
Är det inte skola så är det politik.
Är det inte politik så är det andra uppdrag.
Och jag, jag försöker hitta lufthål att andas genom.
Det går sådär.

Det är också nu som den där tjurskallen inom mig skriker från botten av sina lungor "sluta gnäll kärring, nu kör vi!".
Och ja, jag kan bara hålla med.
Vad hjälper det att gnälla.
Nu fan ska jag styra upp detta!
Men det kommer vara kaffe, svett, blod, tårar och en hel del fula ord.
Men jag lovar och svär, jag kommer lyckas.
För när jag väl satt målet, då finns det inte mycket som kan stå i vägen.

Men mina nära och kära, är jag sur/kort/kall/tvär, ta inte åt er!
Säg åt mig att jag är vidrig, skrik åt mig.
Gör vad ni vill, men snälla! Ta inte åt er.

Nä, nu ska jag platta håret och göra mig redo för en dag på jobbet.
Ikväll blir det film och mys.
Och imorgon, måndag, då blir det omstart.

Ha en bra söndag!