När saker stiger en åt huvudet
Det där uttrycket om att saker stiger en åt huvudet har plötsligt fått ett rejält uppsving under förmiddagen.
Igår var jag energisk, pepp och jävla duktig som fick en massa saker uträttade redan innan jobbet.
På vägen till jobbet bokade jag också en tvättid idag klockan 07:00.
Och ja, 06:30 satt jag med kaffekoppen i handen så man kan ju säga att energin fanns kvar.
Tvätten tvättades.
Frukost intogs.
Tidning lästes.
Rättspsykologi studerades.
Efter detta uppenbarades den där kritiska tidpunkten på dagen som i folkmun kallas "lunch".
Jag tänkte för mig själv... va fan, jag grejar väl ihop nåt!
Bör ju då även påpekas att lunch lagades även igår, vilket är ytterst ovanligt för mig.
(Dock så glömde jag ta med mig middag till jobbet så allt är rätt i sin ordning ändå)
Nåväl, efter att ha öppnat kylen bestämde jag mig för att göra sallad.
Någon måtta får det ju vara liksom... kan ju inte använda spisen varje dag, det vore på tok för seriöst.
Hur som haver, en sallad med hela sju ingridienser hackades och rördes ihop.
Smidigt och enkelt tänker ni kanske?
Hell no, jag lyckades med konsttycket att cutta upp hela satans tummen så det bara blödde och blödde.
Två plåsterbyten senare sitter jag här och tycker synd om mig själv.
Det där med matlagning är sannerligen satans påhitt.
Jag kommer aldrig bli någon hemmafru - var så säker!
Bildbeviset:
Igår var jag energisk, pepp och jävla duktig som fick en massa saker uträttade redan innan jobbet.
På vägen till jobbet bokade jag också en tvättid idag klockan 07:00.
Och ja, 06:30 satt jag med kaffekoppen i handen så man kan ju säga att energin fanns kvar.
Tvätten tvättades.
Frukost intogs.
Tidning lästes.
Rättspsykologi studerades.
Efter detta uppenbarades den där kritiska tidpunkten på dagen som i folkmun kallas "lunch".
Jag tänkte för mig själv... va fan, jag grejar väl ihop nåt!
Bör ju då även påpekas att lunch lagades även igår, vilket är ytterst ovanligt för mig.
(Dock så glömde jag ta med mig middag till jobbet så allt är rätt i sin ordning ändå)
Nåväl, efter att ha öppnat kylen bestämde jag mig för att göra sallad.
Någon måtta får det ju vara liksom... kan ju inte använda spisen varje dag, det vore på tok för seriöst.
Hur som haver, en sallad med hela sju ingridienser hackades och rördes ihop.
Smidigt och enkelt tänker ni kanske?
Hell no, jag lyckades med konsttycket att cutta upp hela satans tummen så det bara blödde och blödde.
Två plåsterbyten senare sitter jag här och tycker synd om mig själv.
Det där med matlagning är sannerligen satans påhitt.
Jag kommer aldrig bli någon hemmafru - var så säker!
Bildbeviset:
Kommentarer
Trackback