Paus från livet
En välbehövlig time-out.
Jag är på ett uselt och humör och så trött att jag inte vet var jag ska ta vägen.
Jag skulle behöva en sovmorgon.
Med efterföljande slappardygn.
Dock så är jag uppbokad idag, imorgon, på söndag, på måndag, på tisdag och på onsdag.
Men kanske torsdag kan bli en ledig dag.
I vissa fall är det bra att styra sin egen tid och göra sina egna scheman.
Men stundvis är det jävligt tröttsamt.
Hur som helst så ska jag snart iväg och jobba men innan dess ska jag slinka förbi Åhléns och se om de har Winnerbäcks nya där.
Känner att jag behöver något att peppa mig själv med.
Nä ska greja vidade lite med förberedelserna för helgens uppdrag innan det blir jobb.
I och för sig så har jag idag 40 minuters bilkörning till jobbet och det är ju ett plus!
Tycker om att köra bil, bara jag, vägen och musiken.
En stunds avkoppling.
Feels good!
Nåja ha en härlig fredag allihopa!
Älskade farmor
"Där har tiden gjort en hållplats för oss och allt som hänt dit kan jag gå och sakna dig"
Jag var bara sex år när min farmor gick bort.
Det är konstigt men jag minns så mycket av henne.
Jag minns hur det luktade i hennes hus.
Jag minns hennes röst.
Jag minns hennes varma kramar.
Jag minns hennes leende.
Jag minns hennes röst.
Jag minns leksakerna hon hade i källaren.
Jag minns hur läskig trappen ner i hennes källare var.
Jag minns hur hon och jag brukade dricka honungsvatten innan vi la oss på kvällen.
Jag minns hur otroligt snäll hon alltid var.
Jag minns hur mycket tid hon alltid gav mig.
Jag är glad att jag har så mycket minnen av min farmor.
Men jag är så ledsen att jag inte fick känna henne längre.
Min mamma säger att farmor var den klokaste människa hon träffat.
Och det tror jag.
Jag önskar att hon fanns nu.
Jag önskar att jag kunde ringa till henne.
Åka till henne.
Dricka honungsvatten med henne och prata.
Att hon skulle finnas där för mig när dagarna är så jobbiga.
Att jag skulle få krama henne och bara känna trygghet.
Jag är säker på att hon skulle lyssna och förstå.
Ge mig råd och försäkra att jag duger som jag är.
Trots att jag fick så lite tid med henne så är jag helt övertygad om att hon varit med och format mig.
Att jag har så många minnen av henne tolkar jag som att hon påverkat mig och att jag tagit mig till henne redan när jag var väldigt liten.
Hon var en underbar människa och jag tänker på henne så ofta.
Jag hoppas och tror att hon tittar till mig ibland.
Tack tjejer!
Ord som era får en att växa, tusen tack!
Hoppas ingen av er har något emot att jag länkat er på min sida.
Klaaaar!
Jag har idag skrivit klart min tenta i genusvetenskap som inte ska vara klar förrän (hör och häpna!) torsdag.
Och jag är klar idag.
Det känns så otroligt skönt.
Kanske i och för sig kan bero på att jag trott att det är onsdag idag.
Förvirrat kanske, men den här gången var det bara bra ju!
Nu belönar jag mig själv med att blogga, dricka kaffe och lyssna på Winnerbäck.
Har jobbat idag.
Sen varit på stan en sväng.
Handlat lite mat.
Eller ganska mycket.
Svängde förbi min frissa på vägen hem och köpte lite hårprodukter.
Såg nog ut som någon annan packåsna med mina två matpåsar, handväskan, tygpåsen med alla jobbpapper och cykellåset i famnen.
Men det är så det kan bli ibland
Grejen är ju att jag cyklar...
och själva cyklandet går ju bra, dock är det rätt knepigt när man måste stanna med den där packningen.
Nåja, jag kom hem i en bit i alla fall :)
Idag har jag en hemsk längtan efter min "lillasyster".
Duktiga tjejen har 16 år gammal flyttat ensam till Göteborg för att plugga.
Det är beundransvärt.
Så modigt.
Bestämmer hon sig för att ta över världen kommer hon göra det.
Hon är fantastisk på alla sätt.
Har varit med om så mycket elände och gått starkare ur det.
Och hon har ett så stort hjärta.
Fantastiskt människa med andra ord och idag saknar jag henne mer än vanligt!
Kan inte släppa att det bara är tisdag idag.
Det betyder ju faktiskt att jag är LEDIG imorgon.
Fantastiskt.
Vad gör man när man är ledig?
På eftermiddagen ska jag i alla fall träna feministiskt självförsvar med en av de tuffaste tjejerna jag vet, jag längtar!
Och på dagen ska jag i och för sig till Luleå för att göra en intervju.
Men annars är jag ledig.
Fast en sådan dag känns faktiskt helt ledig för mig.
Tror jag ska vara pluggfri imorgon faktiskt.
Samla lite krafter istället, det skulle vara nyttigt.
Om någon är intresserad av min skola så pluggar jag just nu genusvetenskap och rättspsykologi, hur kul som helst! Riktigt intressanta kurser är det, och nyttiga. Mycket man har använding av.
Nä, kanske man skulle ta och avrunda här och kika på vem som åker ut ur idol.
Jag brukar inte se sådana program, men kan inte låta bli att tycka det är lite spännande med utslagningarna :)
Jag hejar i alla fall på Amanda (tror jag hon heter?). Hon är cool och pretty much fuck-the-mainstream och sånt gillas :)
Nåja, blir nog lite tv nu sedan ska jag lägga mig och läsa.
Kan tipsa om dn boken, är bara ca 50 sidor in i boken men den verkar jättebra!
"Hatet" av Anders Nyqvist.
På återseende!
Min katt är rädd för bananer!
Att han är rädd för citrusfrukter vet jag sedan tidigare. Men det har nog mest att göra med att de luktar starkt och svider i ögonen på honom.
Men idag blev han rädd för en banan. Han luktade på den, reste ragg och sprang iväg så fort han kunde.
Gosekatten!
Men jag får hoppas att det är något tillfälligt bara.
Han brukar inte vara så ängslig annars.
Nåja, kanske inte så intressant för er men jag tyckte det var rätt gulligt :)
Jag och Neve Campbell
Tre-fyra koppar kaffe och lite slåsurfande för att starta dagen.
Gjorde ett sånt look-a-like-test.
Det verkar vara jag och Neve Campbell :)
Här är resultatet:
Veta-bäst-typer
Har du känt den där känslan någon gång?
När någon ger ett råd men du känner att det inte riktigt är av omtanke utan av någon helt annan anledning
- att veta bäst.
Eller när någon säger emot och det känns som att det inte egentligen är för att personen tycker att man har fel utan bara för att han/hon inte vill att man ska ha rätt.
Det är en frustrerande känsla tycker jag.
Vissa människor är så svart-vita.
De har inte förmågan att se att vad som kan vara fel för mig är rätt för någon annan.
Och rätt och fel?
Är det så big deal egentligen?
Man måste respektera varandra, vi tycker olika.
Lär man sig att acceptera varandra så lär man sig så mycket mer än genom att klanka ner på andra för att alltid vara den som "vet bäst" eller den som har "rätt".
Jag jobbar en hel del med tonårstjejer och en av de viktigaste uppgifterna jag tycker mig ha är att lära tjejer att stå upp för sig själva.
Att tro på sig själva.
Ingen ska skämmas för vem de är.
Jag skulle önska att alla kunde vara stolta över sig själva.
Alla har fel och brister.
Men det är aldrig ens brister som utgör en själv.
Bristerna är en del av en själv.
Och utan brister vore vi rätt platta som människor.
Det är i alla fall vad jag tror.
Det finns en jättebra värderinsövning som jag brukar jobba med när jag har tjejgrupper.
Den är enkel: säg tre bra och tre dåliga saker om dig själv.
Vilket tror ni att tjejer överlag har lättast för?
Jo, att säga dåliga saker om sig själv.
Det är sorgligt men sant.
Jag tycker att vi alla måste peppa varandra.
Ge varandra erkännande på att vi duger som vi är.
För alla har inte någon som säger sådant åt dem.
Jag tänker i stort sett varje dag på hur lyckligt lottad jag är som har den familj jag har.
De är verkligen grymma på att peppa.
Min pappa, han är outstanding!
Har jag haft en jävlig dag eller känner mig dålig så ringer jag till honom.
Och hans svar är så enkla, men det krävs att han säger det för att jag ska fatta.
Jag - "den här dagen har bara varit hemsk. Folk är arga/besvikna på mig därför att.. (lång utläggning)"
Pappa - "men tycker du att du har gjort fel då?"
Jag - "nä inte egentligen.. eller jag sa ju som jag känner och tycker"
Pappa - "ja men dåså, vad är det att älta om då? Kan du stå för vad du gjort så är det inget fel med det. Så länge du kan förklara dig så är det ju okej"
Tolka nu inte detta som att min familj försvarar allt jag gör. Jag, som alla andra, gör ju fel. Men de har alltid lärt mig att det inte är någon annan som bestämmer om jag gör rätt eller fel. Det hela är en tolkningsfråga. I min värld kan de se ut på ett sätt, i en annans på ett annat sätt och i en ytterligare persons värld kan det vara ett mellanting mellan de två tidigare uppfattningarna. Jag tycker det är en viktig och bra sak jag fått med mig.
Hur som helst, för att avrunda detta.
Jag tycker att vi måste lära oss respektera och uppskatta varandra.
Även varandras olikheter och brister.
För är det inte så att saker som kan ses som brister egentligen bara är olikheter?
Jag själv behöver jobba på det här.
Därför utmanar jag mig själv, från och med imorgon ska jag inte bara tänka bra saker om folk.
Jag ska säga det också.
Berömma folk för bra saker de gör eller fina egenskaper de har.
Det är ett löfte till mig själv att bättra mig på detta.
Det skriver jag under på från och med nu.
Någon som vill underteckna med mig?
Hemma efter en lång dag
Den här dagen har varit lång.
Vaknade vid sex.
Möte i Luleå.
Möte i Boden.
En lunchrast på 15 minuter.
Jobb till efter 18:00.
Det var en tung dag idag.
Ett avsked jag var tvungen ta som var otroligt smärtsamt och känslofyllt.
Men det är inte för evigt.
Jag får hälsa på.
Men det är jobbigt att ha folk så långt borta som man vant sig vid att ha så nära.
Och vissa människor kommer en verkligen in på livet.
Såna människor är fina.
Jag har funderat på det där med människor som kommer nära.
Jag har rätt svårt att lita på människor så det är inte allt för många som kommer så nära.
Men de som gör det värnar jag om till 110%.
Dock så jobbar jag på att inte ha så svårt att lita på människor.
Men det är svårt när man gång på gång blir sviken och kanske framförallt besviken.
Ni vet när en människa man trott man står nära bara från en dag till en annan vänder till iskall och uteslutande.
Finns det något som gör ondare än det?
Fast jag har (till min egen förvåning) blivit bättre på att inte ta en massa skit.
Beter sig folk märkligt utan anledning och inte kan förklara vad det är när man konfronterar dem så ödslar jag inte energi på det heller.
Förutom när det gäller vissa.
För vissa kan ju faktiskt bete sig så utan att veta om det.
Människor som mår psykiskt dåligt har jag ett väldigt tålamod med.
Jag vet hur det är att må dåligt och inte vara medveten om sitt eget beteende.
Men det är olika från person till person.
Så rörigt det blev, låter som att jag är dubbelmoralen själv, men det är inte riktigt så jag menar. Hoppas ni förstår!
Idag har jag en fruktansvärd saknad efter min bästa vän.
Vissa dagar känner jag bara för att ha henne nära och inte 130 mil bort.
Hon och jag är som ying och yang.
Med henne kan jag bara vara. Sådana vänner växer inte på träd.
Det är så otroligt kravlöst och jag mår så bra med henne.
Men man får göra det bästa av situationen.
Att tänka på henne hjälper mig mycket med.
Men dagar som den här hade jag behövt henne.
Jag som skulle sitta med min tenta hela kvällen.
Än har jag inte ens öppnat den.
Men är ju i och för sig ganska mycket kväll kvar än.
Jag har tänkt på en sak.
När man pluggar så blir man himla påhittig när det gäller att uppfinna pauser!
Det här är ett urval av dem jag brukar ägna mig åt:
* Städpaus
* Diskpaus
* Kaffepaus
* Paus för att gå och handla
* Telefonpaus
* Bloggpaus (tidigare läsande nu också skrivande)
* Mailpaus
* Kattpaus (leka och mysa lite ni vet)
Ja som sagt.. ett urval. Helt galet vad man kan hitta på mycket bra grejer när man egentligen ska göra något annat. Dock så löser det sig alltid i slutändan. Jag är rätt tjurig när det gäller.
Men nu ska jag nog sätta mig med den en stund tror jag.
I alla fall lite, så att jag i alla fall börjat innan jag tar första pausen.
Dags att sparka igång bloggen igen kanske?
Men känner att det kanske är dags att sparka igång den igen, eller i alla fall göra ett försök!
Skrivlusten går lite upp och ner, faktiskt i ganska perfekt synk med skolarbetet.
Mycket skola, lite skrivande.
Lite skola, mycket skrivande.
Ja ni fattar!
Just nu så läser jag en kurs på heltid och en kurs på halvtid.
Och så jobbar jag halvtid.
Det är småkämpigt att få det att gå ihop ibland, det ska erkännas.
Men det finns inget av det jag vill välja bort.
Så jag gillar läget och klagar inte nämnvärt.
Har trots allt förunnats en rätt stark gen som kan kallas jävlar-anamma.
Har jag gett mig in på något så ger jag mig inte.
Kan nog tacka min kära far för den genen I guess.
Annars rullar livet på som vanligt.
Jag trivs bra med tillvaron just nu faktiskt och det känns skönt!
Att det dessutom är höst gör inte saken sämre.
Världens bästa årstid!
Jag älskar färgerna.
Temperaturen.
Luften.
Mörkret på kvällarna.
Myset med tända ljus och te.
Läsa böcker och se på tv under en filt.
Jag kan fortsätta hur länge som helst men jag droppar det där!
Hur som helst, bloggen är återupplivad och jag ska göra vad jag kan för att hålla den vid liv.
Tanken är också att försöka lägga upp lite bilder och sådär.
Välkommen hit! Lämna gärna ett avtryck.