Jag känner mig bakis.
Seg och trött.
Dock så verkar det inte så troligt att det är just bakis jag är, men känslan är densamma.
För lite sömn är verkligen rena rama döden för min kropp!
Och varflr jag gick upp klockan sju idag har jag faktiskt inte en aning om.
Jag skulle tro att grundtanken var att fortsätta ställa tillbaka dygnet.
Men från det att klockan ringde klckan sju och fram till nu har jag inte gjort en enda vetttig sak.
Druckit kaffe.
Sett på tv.
Läst tidningarna.

Och efter många timmars degande så ser jag att jag att nu börjar tiden ticka lite.
Ska strax iväg till frissan för klipp och färg.
Behöver jag säga att jag längtat efter det?