Det är varning för ras
gå så försiktigt du kan
dina ögon kan krossa min värld

Jag funderar mycket.
Ja ibland för mycket säger de som "vet".
Hur nu någon kan veta det?
Vad vore jag utan mina tankar?
Inte mycket alls.
Den sidan av mig som tänker mycket är den som så mycket gör mig till just jag.

Hur som helst.
Jag har funderat mycket på detta med tilltro.
Under alla promenader på senare tid är det detta som kretsat i huvudet.
Fram och tillbaka.
Tillbaka och fram.
Det är svårt att lita på någon.
Svårt som fan.
För de man minst anar sviker så ofta.
Men samtidigt, om man aldrig litar på någon vinner man aldrig något heller.
Det är väl en rätt simpel uträkning.
Däremot är det nog bra att vara kritisk mot folk.
Inte för kritisk.
Men lite sådär lagom.
Lagom, är man svensk eller?
Sverige - landet lagom?
Det jag vill komma till är att man måste hitta linjen mellan bitter och naiv.
Inte tro på alla.
Inte misstro alla.
Men jag vet inte.
Så funkar jag i alla fall.

Men det jag under alla promenader kommit fram till är detta:
Att lita på någon är tamejfan bland det farligaste man kan göra!