It could have been me

Vad ska jag säga?
Det är precis sådana saker jag skulle kunna göra/säga:





Lite make-over

Sådärja!
Jag är tillbaka online.
Efter lite omfix i hallen så är alla sladdar där de ska igen och jag har både telefon och internet igen.
Sicken lyx!

Lite före- och efterbilder kan ju vara på sin plats.
Det är kass kvalitet på bilderna men om det stör er så tänk då på att jag inte bryr mig så mycket om det i alla fall så rikta energin åt något mer kreativt.
Ett stalltips bara.

Nåja, här är bilderna:

Före
 


Efter
 


Och dagen idag har spenderats med att plugga men i första hand att städa. Såhär har det sett ut hemma de två senaste dagarna:



Och för att fortsätta inlägget i bildbloggs-anda så ska jag ta med mig den här och gå och sova:



Nightynight!

Jag är så positiv, jag äääär så positiv!

I alla fall så är det så rösten i huvudet sjunger hela tiden.
Jag vet dock inte om det egentligen är så hälsosamt att lyssna på den där rösten hela tiden.
Men vad gör man inte?
Jag hatar den här veckan.
Den är för galen.
Men då tror jag (läs: hoppas) att nästa vecka bli bättre.
Men den här veckan är en evig kamp mot klockan.
Men idag blir en en myspaus med älskade K.
Lunch och konstutställning, det känns fint!
Och ja, pausen kommer redan på tisdag, inte helt vettigt kanske?
Men nu har jag intalat mig att det funkar jättebra så då är det så!

Nyduschad och påklädd.
En tidning läst.
En kvar att plöja igenom.
Sedan off till Luleå.
Hoppas ni har en bra dag.

Godmorgon!

Gränssättning

Telefonen ringer.
Jag känner igen numret.
Jag tänker två tankar:
1. har jag missat ett möte?
2. de tänker be mig gå på ett möte.

Jag svarar.
Vi drar det vanliga chitchattet.
Om hur vi mår, om hur helgen varit och sånt.
Sedan trappas det upp till det lite allvarligare, hur vi ska arbeta vidare.
Hur vi ska försöka nå förändring.
Vilka insatser vi ska planera in och så vidare.

Och sedan kommer det välbekanta ärendet.
Det som nio gånger av tio inleds med "men det var ju en annan anledning att jag ringde till dig".
Och jag stålsätter mig.
Tänker bara "c-uppsats, c-uppsats, c-uppsats" som följs åt av tankarna "säg nej till allt, säg nej till allt, säg nej till allt".
För jag måste ju fokusera mig.

Rösten i luren - jo, det är såhär att det är ett möte imorgon klockan tio i Luleå.
(jag hör varningsklockorna ringa så att jag får tinnitus)
Rösten i luren - vi vet att det är kort varsel och sådär men det vore jättebra och roligt om du kunde komma.
Jag - (fortfarande med vettet i behåll) vad är mötet om?
Rösten i luren - det är om det här projektet bla bla bla
Jag - jag har ingen skola imorgon i alla fall
(rösten i huvudet:"tänk dig för!")
Rösten i luren - okej, kan du tänka dig att delta. Det är bara 10-12.
Jag - ja, men jag kommer!
(rösten i huvudet: "idioooooot!")
Rösten i luren - vad jättefint! Då ses vi imorgon, hej hej!
Jag - hej hej!

Det kallas gränssättning mina vänner - gränssättning.

Veckorytm

Jag stod och plattade håret när jag funderade på det här med veckorytm.
Alltså: när man är trött så har man ursäkter till att vara trött alla dagar, kolla på det här:
Måndag - första dagen efter helgen
Tisdag - bara en allmänt grå och tråkig dag
Onsdag - mitt i veckan, mycket gjort men mycket kvar. Det känns liksom tröstlöst och tråkigt.
Torsdag - nästan helg, tröttheten börjar kräva helg.
Fredag - veckans sista dag, svårt att fokusera tankarna. Kroppen är sliten.
Lördag - veckans första sovmorgon. Man är trött efter veckan och känner verkligen det nu när man hinner känna efter.
Söndag - en slö dag, man blir trött av att tänka på att det snart är en ny vecka.

Nu när jag skrivit ner det här så kom jag att tänka på en kompis till mig som tänker lite i samma banor. Hans veckorytm gäller dock inte sömn utan mat. Han är en sådan kille som tränar seriös styrekträning och deffar och har sig. Hur som helst, såhär förklarade han vecko-disciplinen gällande mat för honom:
Måndag - man är slö efter helgen och orkar inte äta ordentligt.
Tisdag - eftersom att man misslyckades redan på måndagen så kan man ju äta snabbmat idag med.
Onsdag - lill-lördag, man käkar lite godis och dricker cola.
Torsdag - det är ju nästan helg så man kan ju äta hamburgare eller nåt.
Fredag - det är helg och man vill festa till lite med pizza.
Lördag - man går på fest och dricker öl och äter chips.
Söndag - man är bakis och äter skrovmål. Tänker att "nästa vecka så styr jag upp det här"

Behöver jag säga att vi känt varandra sedan födseln?

nu drar den igång..

Jobbigste veckan ever är i rullning.
Planen är att helt enkelt bara göra mig avtrubbad och inte känna efter så mycket.
Sedan bara köra på och sikta mot söndag.

Nu ska jag i alla fall ställa mig i duschen och vakna.
Godmorgon på er!

Förresten!
Jag drömde en dröm som gick ut på att jag fick en massa pengar av någon.
Tror ni det är ett tecken på den enorma (läs: skrattretande) summa som csn fört över till mig under natten?


alla dessa måsten

Det är fantastiskt vad man kan förtränga och skjuta undan saker när man ägnar en hel helg åt.. inget särskilt.
Det är något skumt med mig.
När jag har mycket saker att göra så är jag så effektiv.
Jag får saker ur världen.
Jag har ett schema och saker blir helt enkelt avverkade en efter en.
Men när jag har lite att göra så har jag hela tiden en röst i mitt huvud som säger "äh, du hinner".
Detta gör att saker läggs på hög.
I helgen har jag inte gjort många knop.
Och nästa vecka kommer bli hemsk.
Har precis börjar kolla på allt som måste avverkas nästa vecka.
Och det verkar inte som en rolig vecka.
Förutom vissa ljusglimtar såklart.
Men efter nästa helg då har det skett en viss förändring i mitt liv och det känns.. helt jävla underbart!

Nä, nu måste jag trotsa rädslan och faktiskt skriva upp nästa veckas schema.
Wish me luck!

En korrigering

Måste göra en lite uppdatering från förra inlägget.
Laptop-stödet är helt underbart!
Se bara på det här:
  

Och jag som till och med tvekade till att ta det. Men då sa min söta mamma "men ta det! jag köper det åt dig". Mamma som inte ens suttit vid en dator tyckte jag skulle ha det, hon är för söt! Älskade mamma!

Över huvudtaget så glömde jag ju allt puttinutt  i förra inlägget.
Dagen var jättefin!
En hel dag med mamma och pappa.
Det kändes bra och jag är otroligt nöjd med dagen.

Nu åter till roomservice!

Ikea i mitt hjärta!

Update från dagen.
Jag kan ju säga att mantrat från morgonen gick.. sådär.

Har sett när jag snokat runt på bloggar att det verkar vara lite inne att lägga upp sina inköp på bloggen så jag tänkte: "what a hell!" så här kommer dem:


Morgonrock, njuta, i mycket diskret färg. 99:- med ikea family, 319:- ordinarie pris. Och ja, givetvis har jag ikea family-kort. (och ikea handla-kort, vad som är skillnaden vet jag dock inte)
Mamma - den finns i svart/vit också
Jag - jaha?
Mamma - ja, det står det här
Jag - vad menar du med det?
Mamma - nä, inget.. ta den där du..


Hyllplan, ljusdal, 89:- med konsoller, stilig 39:-/styck.
På ikea:
Jag - min pappa ska sätta upp det till mig
Pappa - jaha, har du pratat med honom om det?


Grytlappar 29:-, grythandske 29:-, kökshanddukar 29:- och förkläde 59:- (allt från serien Lisbet) i kitchig lila färg som passar mina lila köksgardiner, jag är så stilren ;)
Mamma - när ska du ha förkläde?
Jag - ja..när jag bakar och sånt..
Mamma - när ska du ha förkläde sa du?


Bra-att-ha-grejer så som halogenlampor till min sänglampa 49:-, batterier till min diktafon 17:- och slangar att gömma sladdar i, rabalder 39:-.
(katten är ingen ikea-produkt utan min sedan tidigare, egen uppfödning).


Kuddöverrdag, Ritva. 49:-/styck. Vita, diskreta och mycket tidslösa.


Mjukdjur, barnslig 5:-/styck som försoningspresent till katterna för en dags frånvaro. (Dock så var prislapparna och påsen de kom i betydligt mer spännande än leksakerna i sig)


Laptopstöd med praktiskt fack för mobiltelefon på sidan, 149:-.


Ljuslyktor, hej 2:-/st samt värmeljus, tindra, med blomdoft (lila och fina, tänkte göra vardagsrummet lte vårigt) 29:-.


Fotsalt, njuta, 29:- (också ikea family-rabatt men jag är osäker på summan) och plåster, patrull 25:- (även dem med okänd ikea family-rabatt).


Matta, karby, 149:-.


Påsklämmor, bevara 19:-



Också ett inlöp från alko i Finland (aka "ikea östra"). Likör med smak av nöt och nougat.
Pappa - vad har du köpt?
Jag - sån här (visar)
Pappa - åh fy fan (rynkar på näsan och går iväg med sina vodkaflaskor)

(även denna katt är min sedan tidigare, inköpt från sopranos i Söderhamn till ett pris av 5000 pix)


Summering:
Det jag egentligen behövde var..
Ehh..
Påsklämmorna?
Nä till mitt försvar säger jag mattan! Jag och mamma har faktiskt länge pratat om att jag "behöver en ny matta till köket" så den var bra.
Och hey! 149:-, det är ju ett kap!
Så det så.

För övrigt så var detta med att lägga upp bilder på allt ett projekt.
Det blir ingen vanlig företeelse.
Just so you know.

Mantrat för dagen

Nu bär det snart iväg till ikea en sväng.
Och för varje liten grej jag tar i, ja varje lite sketen ljuslykta jag lyfter upp och för mot vagnen ska detta mantra upprepas:

Behöver jag den här?
Var ska jag ha den?
Har jag något liknande hemma redan?


Önska mig lycka till, uppdatering följer!

Jobbiga saker

En del saker är extremt jobbiga.
Medan de alltid finns de saker som är värre.
Och de saker som är värre än det som var värre nyss.
Men det var inte det resonemanget jag tänkte föra såhär på morgokkvisten utan det var snarare ett typexempel jag tänkt ge.

Jobbig sak
Man vaknar, innan väckarklockan ringt,  och känner sig hyffsat pigg.
Man bestämmer sig för att "äh! jag ligger kvar och drar mig till klockan ringer".
För att sedan dra täcket tätt omkring sig.
Och givetvis somna om.
När sedan djävulsmaskinen från helvetet (aka väckarklockan) ringer så är man trött.
Så trött att det knappt går att öppna ögonen.

Det mina vänner är starten på den här dagen.
God morgon!


I'm back on track

Förra veckan kom tankar som:
"vad håller jag på med?"
"är det verkligen det här jag vill jobba med"
"har jag valt fel utbildning?"

Men efter idag är jag övertygad igen.
Det är fantastiskt vad bra lärare kan få en att inse.
Sedan tror jag också tvivlet har att göra med panikkänslorna av att snart vara klar.
Jag har hela tiden vetat att jag ska plugga så länge till och därför slappnat av.
Nu är det bara ett år kvar.
Sedan är det dags för verkligheten.
Och det är rätt skrämmande.
Jag trivs som student.
Men förr eller senare måste man ut i arbetslivet och det är läskigt.
Samtidigt som det är så spännande och (förhoppningsvis) roligt.
Och jag har drömmar.
Jag vet vad jag vill.
Och jag vet vilka steg jag vill ta för att ta mig dit.
Och jag ska lyckas.
Det är bara så.
Delmål gör att saker känns mindre svåra.
Och jag har delmål.
Likväl som jag har det där ultimata målet som jag en dag ska genomföra.

Efter idag är jag fylld med inspiration och jävlaranamma igen.

Och ja..
Det känns helt sjukt bra som Grynet skulle ha sagt.

Då var det skola då

Efter den här morgonen så känns det som att jag redan avverkat en dag vilket gör att det känns motigt att åka till skolan.
Det ska nog gå bra men som vanligt kommer jag bli sjukt trött på bussen dit.
Men det brukar gå att åtgärda med en kaffekopp väl på plats.

Är hemma igen vid halv sex.
Då ska mamma bjuda på middag och efter det blir det hem och plugga.

Hoppas ni har en bra dag!
bye!


Förutseende var ordet

Nu har dagen startat.
Jag känner mig uppdaterad efter läsandet av de två tidningarna.
Jag känner mig uppladdad efter sömnen.
Jag känner mig speedad av kaffet.
Jag känner mig lugn av den avslappnade takten.

Jag har kokat ris.
Ja,för det verkar som en vettig grej att pyssla med 7:00 på morgonen.
Men det kommer göra min lunch extremt snabblagad.
Bara att kasta några fiskpinnar i stekpannan ett par minuter och det är kirrat.
Eller ännu bättre, göra fiskpinnarna i ugnen medan jag duschar. Det vore extremt tidssparande.
Voj voj vilken tidsfascist jag är.
Eller så bara extremt förutseende.

Försöker ringa till mamma men det är bara upptaget.
Vem kan man möjligen prata med den här tiden på morgonen?
Vem är ens vaken nu?

Nåväl, nu ska jag släpa mig till gymmet.
För jag inser att jag kommer vara för trött för det efter skolan.
Förutseende var ordet, oh yes!


Samtal med mormor

I lördags var jag och mamma och hälsade på min otroligt söta 90-åriga mormor.

Mormor - vilka vackra stövlar du har!
Sara - Tack, de är väldigt varma också.
Mormor - Ja, jag ser att de är fodrade
Sara - Jadå, de är fodrade hela vägen.
Mormor - Det är klokt, du är en klok flicka. Det har du alltid varit. Vad ska du göra när du går ut nian då?

fy f*n för att vara snäll

Jag hör katten hulka och ha sig.
Jag springer till hennes undsättning.
Eller, i ärlighetens namn så är det för att rädda soffan.
När jag närmar mig springer hon in under bordet.
Jag försöker lura fram henne.
När hon väl kommer fram så sitter hon och hulkar ännu mer än tidigare.
All päls står rakt upp och tungan hänger ut ur munnen.
Men hon har förpassat sig från allt som är svårt att rengöra.
Då ser jag att hon håller på att kräkas på två av sina favoritleksaker.
Återigen skyndar jag mig dit.
Jag tar leksakerna i min hand och ska precis rädda dem.
Då kräks hon.
På min hand.

Men ja, leksakerna klarade sig.

Inget för mig!

Okej, nu är det konstaterat.
Provade just att äta någon sort extremt nyttiga flingor (ser ut som fågelmat) med havregryn i.
Och nä..
Jag gillar nog bara havregryn i chokladbollar.

Frukostfunderingar

Det är med viss osäkerhet som jag är uppe och klar den här tiden.
Min buss går fem-över-jävla-sju.
Men det är inte det osäkerheten bottnar sig i.
Nä, frågan är om vi verklkgen börjar 8:30.
Schemat har varit det rörigaste ever.
Men jag hoppas på det bäst.
Lite trist annars att ha åkt med tidiga bussen i onödan.
Men förutseende som jag är så plockar jag med mig lite c-uppsatsmaterial som jag kan läsa om vi inte skulle börja 8:30.
Det borde vara några vuxenpoäng? Eller?

Jag skulle vilja vara nyttig,på ett Gunde Svan-aktigt sätt, och äta havregrynsgröt varje morgon.
Alla säger "man står sig så länge på det, ända till lunchen!".
Men jag kan inte.
Det är som klister.
Som inte vill förpassa sig ner genom halsen utan vill istället helst komma upp.
Jag är inte kräsen.
Men havregrynsgröt är tufft att få ner..
På tal om frukost så såg jag någon reklam om yoghurt med typ keso i.
Kan det verkligen vara gott?

Nä,nu blir det frukost!
Nu är jag så pass laddad med kaffe att jag ser klart igen.
Godmorgon!

Moderater och fyraåringar

Jag har under hela mitt liv haft småbarn runt omkring mig.
En sådan situation man lätt hamnar i när man är sladdsyskon till tre äldre syskon samt är tillsammans med kille som är pappa.
En sak som slagit mig är att mitt tålamod ofta tryter när de trotsar och är själviska.
De pratar bara utifrån sig själva.
De skriker och gnäller när de inte får som de vill.
De har ingen som helst empatisk förmåga.
Och deras meningar bygger ofta på "vill inte" eller "jag".

Det har slagit mig ett par gånger att det är ju precis så många moderater funkar.
När jag gick på gymnasiet hade de sin "älskar att äga"-kampanj.
Och återigen vänder vi fokus mot fyraåringarna:
Hur ofta hör man inte "den är min!, inte din!" när man lyssnar på barn.

Och bara det faktum att moderaterna vill gynna de rika, det vill säga sig själva.
Och precis så är det med barnen, det finns bara dem.
Det är bara de själva som är viktiga.

Det är dock viktigt att säga att barnen (de allra flesta) växer irån detta.
Men var går det snett med moderaterna?

Twisted world

Frågan:
Vad äter ni till frukost?

Jag - kaffe
Lillasyster - cocosbollar

Kommentaren:
Alltså, det är jag som har ätstörningar och jag äter bäst frukost, det är illa!

Härliga ledighet!

Det här med ledighet är lika underbart som jag hade drömt om.
Idag vaknade jag vid kvart över åtta.
Låg kvar och läste ett bra tag.
Klev upp.
Satte på kaffe och tv4:s morgonprogram.
Läste tidningen och åt frukost.
Tog mig till gymet (are you impressed? I'm impressed!)
Kom hem.
Duschade och åt lunch.

Och nu sitter jag alltså här och väntar på att håret ska torka lite.
Efter det ska jag och mamma gå och hälsa på mormor.
Min söta mormor, det var så länge sedan jag träffade henne nu.
Och ikväll ska jag bjuda mamma på mat.
Fetaostfyllda köttfärsbiffar med klyftpotatis och till efterrätt kladdkaka med mintchokladtäcke och glass.

Nu ska jag fortsätta min dag.
Och det här med ett ledighets-tema ska jag nog köra på imorgon med!

Vackraste någonsin!

De här låtarna har följt mig hela livet och kommer för altid följa mig också.
Men det var läskigt att sitta nu och se honom sjunga dem. En helt annan sak än att lyssna på skiva.
Tårarna bara sprutar nu.
När jag och mamma ser inspelade konserter med honom så är det samma sak.
Så vackert att det gör ont.
Se och bedöm själv!



Jag undviker det.. det gör jag verkligen

Jag måste handla mat idag.
Något jag tycker är extremt tråkigt och gärna skjuter upp.
Vilket jag nu gjort i ungefär en vecka.
Idag måste jag ta tag i det.
För veckans mest frekventa maträtt (och ja, i det här hemmet klassas det som en maträtt) snabbmakaroner och ketchup är tamejtusan ingen fredagsmat!
Vad som ska bli min fredadsmat vet jag dock inte.
Men det löser sig nog när jag väl är i affären.
Men det tar emot.
Det är många "jag ska bara".
Mest troligt är det också därför jag började dagen med att städa.
Och ordentligt dessutom.
Det är nog för att när städningen är klar så finns det ingen annan utväg än att ge mig iväg.
Så för att dra ut på det har jag hitills, förutom det vanliga städandet:
* städat skafferiet
* städat några köksskåp
* arrangerat om alla foton och urklipp på kylen
* diskat alla ljuslyktor
* städat skrivbordslådorna

Nä, nu ska jag fortsätta!
Vad tror ni om att sortera alla gem efter färg?
Eller kanske sortera om alla byrålådor?

all softy..

Jag har tänkt på det där..
När jag har lite att göra, eller mindre måsten.
Då tänker jag så sjukt mycket!
Och jag blir så blödig.
Inte likt mig riktigt.
Men då helt plötsligt kommer jag på alla möjliga tankar.
Och alla klyschor blir så vackra.
Alla intryck blir så starka.
Allt är så fint.
Och allt är så positivt.
Och jag blir så... känslosam.
Mitt humör kan svänga från skratt till tårar på två sekunder.
Alla känslor blir liksom starkare än annars.
Allt detta bara för att jag hinner tänka och känna och inte måste fokusera på något annat.
Lyssnade på en Björn Afzeluis låt förut som jag upptäckte hade ett så fint stycke, har nog inte reflekterat över den biten av låten förut:

Du är storheten när du låter mej inspirera dej.
Du är klokheten när du låter mej isolera mej.
Du är trösten när jag lider mina bittra nederlag.
Du är rustningen när jag måste ut och strida.


Update:
Läste just min egen text och att döma av beskrivningen av mitt humör så kan man tro att jag är drogmissbrukare mitt i ett rus "allt är så vackert..." osv.
Jag dementerar det. Det enda jag missbrukar är arbete och kanske detta är min abstinensreaktion när verkligheten hinner ikapp, vem vet?

Ibland känner man sig så bra

Nu är jag färdig med alla de saker som absolut var tvungna att hinnas med idag.
Vilket innebär att nu återstår 8 grejer som bör göras idag.
Och jag ska tamejtusan fixa dem ikväll!
För gör jag det så har jag hela dagen imorgon till att ta hand om mitt hem lite och sedan kunna koppla av i helgen.
Det är hemskt här hemma.
Dammigt och stökigt.
Och kylen ekar.
Så med andra ord behöver jag städa (ordentligt!) och handla så det skulle kännas skönt att göra det imorgon så kan jag slappna av resten av veckan.
När hände det sist liksom?

Men nu ska jag i alla fall göra mig ytterligare en kanna kaffe och fixa det sista.
Wish me luck!

Moroten

Det är helt enkelt ledigheten som är min morot.
Att bara få en dag, jag kräver bara en dag, som är helt oplanerad.
Det är det jag jobbar mot nu.
En uppsats, ett pm och en psykologiupgift som ska vara inne imorgon. Jag siktar på att få in alla grejer idag för att sedan kunna vara ledig under helgen.
Och då menar jag ledig på det viset som är ytterst ovanligt i min värld.
Ledig på det sättet att jag inte behöver ställa någon klocka.
Inte behöver passa några tider.
Och framförallt, att jag inte vet kvällen innan exakt vad dagen efter kommer bestå av.
Känns som att det skulle vara skönt med lite ledighet innan c-uppsatsskrivandet kommer igång på allvar.

Nu ska jag skriva på psykologiuppgiften och sedan kommer mamma hit med fika.
Vi firar ju katten idag vet ni!
Hon har fått grädde på morgonen och efter det har hon bara sovit.
Det är riktig partystämning här hemma, tro mig!

Är det inte märkligt..

Vissa människor beter sig verkligen konstigt!
Är det inte märkligt att man på ett visst ställe här i stan behandlar folk så otroligt olika beroende på chefens frånvaro eller närvaro.
Eftersom att jag bekant är så jävla politiskt korrekt så tänker jag givetvis inte hänga ut någon/några.
Men en bit information måste ni få för att fatta grejen.
Här kommer det:
Stället har en reception.

Hur som haver, när jag kommer dit och chefen inte är i närheten av receptionen så bemöts jag av tystnad. Eller knappret från datorn. Eller skrattet när de anställda pratar med varandra. Eller så möte jag helt enkelt av en ryggtavla som står vänd från ingången.

Om det däremot är så att chefen är i området kring receptionen så bemöts jag av ett glatt "Nämen hej!" och ett lika glatt "hej då!" när jag går därifrån. Ibland händer det till och med att någon dristar sig till att fråga något om mitt jobb eller liknande.
Men som sagt, bara i chefens närvaro.

Jag tycker det här är så jävla lågt.
Det kanske inte är helt fel med McDonalds koncept om bestämda repliker ändå?

jahapp..

Inte det lättaste att komma upp med kluriga rubriker den här tiden på morgonen.
Är mest fantastiskt att jag tar mig upp 06:00 varje morgon tycker jag.
Ska pyssla lite med min uppsats innan jag ska till skolan.
Har skola 13:00-16:15, vilket i mitt fall innebär 11:40-17:30 med bussresor inräknade.
Men jag klagar inte.
Jag har så få dagar skola och som jag sagt förut så är busstimmar perfekt slappar- och lästid.
Kommer också till skolan en halvtimme innan jag börjar vilket ger en perfekt fika-tid för mig och Emma.

Uppsatsen går väl framåt, känner att den börjar få lite struktur nu. Eller det är ingen uppsats egentligen, det är ett paper. Inom de närmsta dagarna ska det reovisas och sedan mina vänner kickar c-uppsatsen igång.
Med en liten tjuvstart i form av ett pm som ska vara inne på fredag.
Och hur f*n skriver man ett pm?
Någon som är otroligt duktig på det kan ju gärna höra av sig!

Nåväl. jag återkommer om ett par kaffekoppar när min hjärna funkar bättre!

jag förstör dem!

Alla låtar jag tycker är bra förstör jag.
Hur gör jag det?
Helt enkelt genom att toklyssna sönder dem.
Fast det ska tilläggas att det bara är de där radio-klycshorna som går det ödet till mötes.
Kommersiell musik håller helt enkelt inte i längden så är det bara.
För vissa låtar går aldrig att lyssna för mycket på.
Det är omöjligt att tröttna på dem.
Ett urval av dessa guldklimpar:
Ikaros - Björn Afzelius
Flickan och kråkan - Mikael Wiehe
De som tjänar på krig - Wiehe och Totta
Hanna från Arlöv - Nationalteatern
Hurt - Johnny Cash
Sång till friheten - Björn Afzelius

Det finns fler, men det här är såna låtar som varit med läääänge och kommer stanna kvar.

off to school!

Nu ska jag bara platta håret och göra mig vacker sedan bär det av till skolan.
Jag längtar efter bussresan, äntligen en läs-stund i lugn och ro!
Är nog hemma vid halv sex igen och halv sju ska jag vara på ett möte.
Blir en snabb middag idag med andra ord.
Mycket möjligt att det blir snabbmakaroner och ketchup, en mycket underskattad maträtt!

Nä ni, nu måste jag göra mig klar!

I'm not as think as you drunk I am

Det känns som att jag är full.
Onykter.
Eller jävligt bakis.

Dock så är jag inget av det utan bara extremt trött.
Och det i kombination med snus gör att man mitt huvud snurrar.
Och svart, starkt kaffe utan mjölk gör att min magkatarr gör sig påmind.
Hänsynslöst och smärtsamt.

Jag skulle helst sova hela dagen.
Men jag måste göra någon nytta nu.
Skola på dagen och möte på kvällen.
Jag siktar på en tidig kväll.
Om tiden bara räcker.

Lillasyster och Theresa har sovit här.
Eller tekniskt sett så sover Theresa här fortfarande medan lillasyster är på väg till sjukhuset med bussen.
Stackarn, femöver sju-bussen är ingen hit.

Nä, nu ska jag dricka mitt kaffe och öppna mitt worddokument.
God morgon.

Katten kan konsekvensanalys!

Jo jag är helt övertygad.
Jag skulle gå ut en stund och handla samt få lite frisk luft och energi till min alltför trötta hjärna.
Innan jag gick så hade jag ett allvarligt prat med katten.
Jag satt på en köksstol.
Han satt på köksbordet.
Han vägrade titta på mig utan tittade bara bort. Mycket demonstrativt.
Jag har en katt med extemt mycket attityd och humör.
Jag sa:
"du vet, det är inte så roligt för mig och Wilma när du är så arg. Kan vi inte alla vara snälla med varandra så blir det ju mycket roligare att vara hemma tillsammans?".
Han tittar på mig.
Stänger ögonen.
Och vänder bort huvudet igen.
Jag säger:
"men annars kan ju jag vara på skolan hela dagarna, om du ändå inte bryr dig eller orkar vara snäll när jag är hemma".
Sedan gick jag ut.

När jag kom hem kom han springande till dörren.
Kanske var det mig han saknat.
Kanske hade han tänkt efter.
Kanske var han rädd att bli utan mat.

Ingen som vet rktigt säkert mer än han.
Jag är dock övertygad om att han vägt fördelar mot nackdelar en stund.
För så klok är han nog, oh ja!

Allt började ju så bra..

På morgonen var allt så bra.
Kissen var så trött att han somnade bakom flingapaketet när jag och K åt frukost.
Då och då vaknade han till och spanade på smörpaketet så att vi inte skulle glömma att ge honom lite smör när vi var klara.
Han var trött och lugn.
Men sedan hände det något.
Nånstans mellan det att han fick smör och nu så skedde en förvandling.
Det började med att han var lite arg och upprörd.
På mig.
På sin dotter.
På solen som lyste i hans ögon när han skulle sova.
På min musik som var för hög.
På täckena i sängen som inte var nog utslätade.

Så han var arg.
Skrek och höll på.
Och ni som träffat honom vet att han inte jamar utan han pratar, alternativt skriker.
Jag försökte klappa honom och då bet han mig i handen.
(Lika mesigt som alltid men ändå)
Jag drog bort handen och han attackerade sin dotter istället.
De bråkade ett tag.
Jag satte mig och pluggade.
Då kom han.
Monstret från kattvärlden!
Han rev ner alla mina papper.
Bet i boken.
Slog ihop boken.
Slog ner mina pennor från bordet, mycket demonstrativt. En efter en.
Välte saker på skrivbordet.
Und so weiter..

Jag tror min katt har det sämsta morgonhumör världen skådat.


Bokklubbs-lurendrejeri!

Jag är med i en bokklubb.
Som jag nu ska gå ur.
Av den enkla anledningen att jag har eller har läst ca 80% av böckerna de har i sin lilla katalog (läs häfte) de skickar ut till mig varje månad.
Det är i övrigt en bra och billig bokklubb.
Hur som helst, detta urträde verkar lika svårt som att ta sig ut ur kumla-fängelset.
Det vill säga, svårt men inte omöjligt.
För det första måste man gå ur ett visst antal veckor innan nästa period börjar (man betalar tre månader åt gången varje gång).
Och för det andra så måste man skicka in sin anmälan om urträde med vanliga posten.
Inte mail, trots att man kan göra alla andra korrigeringar gällande sitt abonnemang på nätet.
Och man får inte skicka brev, bara vykort.
Alltså:
Det är svårt och krångligt.
Det kostar pengar i form av vykort och frimärke.
Antagligen för att man inte ska kunna skicka ett ofrankerat brev utan avsändare som de får i alla fall.
Jag blir så upprörd av sånt här.
Men antagligen har de kvar en hel drös abonnenter likt mig själv.
Som är med bara för att det är för jobbigt att skicka in detta satans vykort.
Men idag mina vänner ska jag skriva dem ett prydligt vykort som jag fått gratis från nånstans och klistra på ett frimärke och skicka in det.
Samt memorera dessa fåniga regler för att trycka upp dem under näsan på dem när de behagar ringa för att värva tillbaka mig.
Så som de alltid gör.
Ni vet, man går ur.
Det går några veckor.
De ringer eller skickar ett brev med de klyschiga orden "vi saknar dig" eller "vi ser att du tidigare varit kund hos oss.." osv.
Det här är nog enda gången jag längtar efter att det ska ringa telefonförsäljare.
För nu ska de få sig!

Och det första jag ska göra när urträdet är klart är att återgå till Galago.
Den bästa av bokklubbar!

Eftersom att jag är så politiskt korrekt så hänger jag givetvis inte ut den dåliga bokklubbens namn, bara mina arga åsikter om dem.
Fint va?
Galago däremot förtjänar all uppmärksamhet.
Kolla in hos dem vettja:

www.galago.se

Mer lugn och sansad

Nu har jag lugnat ner mig lite.
Pysslar lite.
Skrivit två brev till jordens bästa morbröder.
Pratat med katterna.
Und so weiter..

Nu ska jag göra mig klar för att kila på möte.

Allergi

Jag har utvecklat en stark allergi.
Mot gnälliga människor.
För mycket umgänge med sådana ger kraftigt illamående och ondsinta utslag.
Mycket, mycket besvärligt.
Jag menar, vad fan är problemet?
Igår hade vi lektion kombinerat med redovisning så det var liksom en diskussion plus att läraren gick igenom lite grejer också.
Och ungefär 2/3 av klassen var inte där.
För att det är "så mycket annat" som de säger.
Jag blir så förbannad! Vi har ETT litet paper att skriva, som ska vara inne den 18e och ett pm till c-uppsats som ska vara inne den 15e.
Till råga på allt så var vi lektionsfria hela förra veckan och hade skola två dagar den här veckan.
Och man säger att man inte kan komma för att det är så mycket annat.
Det är fantastiskt tycker jag!
Vi läser för fan heltid. Vet folk överhuvudtaget vad det är?
Dessutom sa våran lärare igår "jag kanske måste gå igenom den här föreläsningen en gång till eftersom att vi är så få nu".
Så fan heller!
Klarar man inte av att masa sig till en lektion (som dessutom börjar 13:00) så får man skylla sig själv!

Och gnället sedan..
Att sitta och gnälla över hur mycket det är hela tiden.
Människor som endast har skolan att satsa på, inget extrajobb eller lknande.
Människor som dessutom (antar jag i alla fall!) frivilligt har valt att börja gå skola.
Vad väntar man sig?
Att plocka ut pengar från csn och sitta hemma och småbläddra i någon bok och kanske komma till skolan någon dag i veckan för någon lättsam uppgift.
Goddamit..

Själv så läser jag heltid.
Läser halvtid på ett annat universitet.
Är projektledare i rädda barnen.
Är ordförande i våran jour.
Är politiskt engagerad.
Tidigare jobbade jag också halvtid utanpå detta.
Då hade jag kunnat gnälla.
Varje dag hade jag kunnat gnälla,
Men varför det?
Ingen har tvingat mig till någonting.
Jag har själv satt mig i situationen.
Då fixar man det.
Eller så slutar man med något.
Det är inte så mycket svårare än så.
Inte enligt mg i alla fall.

Vissa gånger kan jag förstå gamlingarna som säger att ungdomarna är så slöa.
Jag är nog ganska mycket tant i alla fall.
Men låt gå för det.
Vissa saker kan jag bara inte låta bli att störa mig på.
Som sagt, gnället ger mig allergiska reaktioner.
Och med tanke på mitt eget gnäll i detta inlägg så ska jag omedelbart gå och smörja in utslagen.
Efter detta ta en snus och mera kaffe och lugna nerverna lite.

God morgon!


Tillägnat min högra hand och bästa vän

Tänker på dig och väntar på rapport.
Men jag tror på dig och vet ju att du är fantastisk!
Dock så är jag ju (som vanligt) nyfiken.
Jag hoppas vi hörs snart!

Förresten: här är resultatet:

http://www.nsd.se/artikel.aspx?artid=83456&cat=1&pageIndex=0&arkiv=False

Har en annan grej som kanske händer inom kort med.
Hör av mig när jag vet!


Tröttsamma dag

Jag börjar bli lite allergisk mot fläng tror jag..
Samtidigt som jag har svårt att leva utan det.
Men idag känns det lite tröttsamt ärligt talat..
Först möte på morgonen.
Promenera dit.
Efter det fika med en vän.
Promenera dit.
Efter det hem och plugga.
Promenera dit.
Efter det middag hos pappa.
Promenera dit.
Efter det möte igen.
Promenera dit.
Efter det hem.
Promenera hem.

Ja ni fattar grejen, en hel jävla massa promenerande.
På tal om det så kan jag faktiskt säga "promenera" på persiska, inte så illa pinkat va?
Men jag kan inte stava det så ni får leva i ovisshet.

Fått många positiva kommentarer till debattartikeln under dagen, det känns roligt faktiskt!
En av dem kom från pappas norska vän:
"Sara, du är så flink!"
Gulligt tycker jag!

Nä, nu lite kvällsfika och slapptid i soffan!

Ny dag

Den här dagen verkar hitills bättre än gårdagen.
Och ja, jag har varit vaken så pass länge att jag kan göra en bedömning.
Hitills har jag inte tappat något.
Slagit mig någonstans.
Ramlat eller något liknande.
Det jag däremot gjort är:
* läst båda tidningarna
* läst 40 sidor sociologi
* skrivit några mail
* ätit frukost
* klätt på mig
* bäddat och diskat

Och klockan är inte ens åtta, med den här takten hinner jag med mycket under dagen! Dock så känner jag mig själv, vilket innebär att en aktiv morgon bara planar ut ju längre dagen går. Det gäller att ta vara på rycken av energi när de kommer helt enkelt!

Hur som helst är jag glad idag.
Ingen huvudvärk och jag känner mig faktiskt utvilad.
Och jag hade en insändare publicerad idag.
På debattsidorna, inte insändarsidorna. Det tar sig ;)

Paus.. igen!

Jag vet inte vilken paus i ordningen detta är..
Men det är nog så jag funkar när motivationen är borta.
Det hindrar mig från att lägga ner allt och lägga mig och sova bort eländet är den satans tjurskallen jag försetts med.
Den som säger:
"klarar du inget mer?"
"vad vek du är!"
"bättre kan du!"
"vet du hur mycket du har att göra imorgon om du inte gör det här idag?"

Röster i huvudet anses av många som något dåligt.
Utan mina röster i huvudet hade jag bara varit en slacker.
Så jag kan nog inte säga att de är dåliga.

Det är bara synd att min kreativitet inte riktar sig mot skolan som den borde utan mer mot potentiella ursäkter för paus:
* kaffe (många gånger på en dag..)
* kolla mailen
* duscha
* boka tvättid
* städa lite
* diska
* gå och handla
* fixa fika (givetvis baaara för att ge hjärnan energi, sure!)
* rensa kattlådan
* gå till mamma för att fråga något "nödvändigt"
* ringa någon av samma anledning som besöket hos mamma
* läsa tidningen en andra gång

Det är grejen, allt som är vettigt eller nyttigt är godtagbara ursäkter för en paus, för då gör man ändå något viktigt.

Nu är nog dock denna paus dessvärre slut.. back to the books!

Motgångar och gnäll

Den här dagen började som bekant inge vidare.
Och sedan har det bara fortsatt.
Inte så att det hänt något särkskilt sådär.. bara att allt känns tungt.
Jag har ingen motivation till något alls.
Bestämde mig i morse för att byta sängkläder så alla täcken och kuddar har legat i en hög.
Fram tills.. ja för en halvtimme sedan eller så.
Precis allt jag ska göra känns som en extrem kraftansträngning.
Och motivationen till skolan finns inte.
Jag kämpar på, men det går så dåligt.
Och jag blir så satans irriterad och på dåligt humör.
Vill bara gå och lägga mig och vakna till en fantastisk vecka.
Och radera den här dagen ur minnet.

Och pengar..
På grund av trubbel med vissa grejer, som jag inte ids ta upp nu.
Så har jag ungefär 50:- att klara mig på till den 25:e.
Det är inte rimligt.
Det går inte.
Och OM det går borde jag tamejfan få nåt pris.
Ett nyinrättat nobelpris eller nåt.
Det vore det väl värt, eller?
Suck..

Nu ska jag försöka fortsätta med pluggandet.
Ska bara gå och gnälla lite för katterna först.
De brukar vara förstående.
De två minuterna de är vakna innan de somnar ifrån mitt gnäll.

in a bad mood

Vaknade med extrem huvudvärk.
Insåg att jag sovit en och en halv timme längre än vad jag tänkte mig.
Gick in i köket för att göra kaffe, lyckades på något sätt tappa ett kaffemått på golvet.
Torkade upp det.
Satte igång kaffet.
Gick mot tidningarna och klev i en kattspya.
Torkade upp den, suckade och satte mig här.

Den här dagen har inte börjat bra, betyder det att den bara kan bli bättre nu?


gäääsp!

Klockan är inte ens sju..
Och jag är så sjukt trött.
Sitter här och velar om jag ska bita ihop någon timme och ta en tidig kväll eller om jag ska koka kaffe och försöka få någonting gjort..
Jag misstänler dock att även om jag dricker kaffe så kommer jag bli trött och att den enda skillnanden kommer vara att jag blir konstant kissnödig.
Såå.. det får nog kanske bli en tidig kväll.
Hade varit skönt.
Jag har hunnit med en del idag, även om jag har tonivs med saker kvar som jag borde göra.
Vi får se hur det blir helt enkelt.

Nu tänkte jag i alla fall ge mig i kast med en skrivuppgift!


De stora och de små

Alla de stora bloggarna skriver saker som:
"nu tar jag helgledigt"
"bloggen kommer tillbaka på måndag"
Och såna saker.

Vi små, menlösa bloggare vi behöver inte göra så.
Eller, om vi gjorde så skulle det verka rätt fånigt.
Vem bryr sig liksom?
Det gäller att ha självinsikt!

Hur som helst.
Jag har helt enkelt inte bloggat för att jag inte haft lust.
Ibland så ids man inte.
Och återigen, vem bryr sig?
Det finns en liten skara närmast sörjande men de överlever.
Och de uppdateras en del på andra sätt.

Idag är det som bekant söndag.
Söndagen kommer bestå av en liten utflykt följt av en massa pluggande.
Så spännande är det.
Kanske inte så stor förlust att jag inte bloggar hysterisk mycket när jag tänker efter...

Ett kort inlägg om gårdagen.
Var på en liten shoppingtur med mamma. typiskt scenario när mamma och jag gör något tillsammans:
Mamma - jag skulle ju hitta en hallmatta men jag hittar ingen. Men den här är fin, fast den passar ju inte hos mig.
Sara - den skulle ju passa hos mig!
Mamma - ja jag tänkte det också, så jag lade en åt sidan här åt dig.
Sara - men jag har ju inga pengar..
Mamma - men den är billig. (paus) Den skulle verkligen passa i din hall.

Summa sumarum = jag köpte den.
Tanken var att jag bara skulle köpa sådana saker som man måste ha. Ni vet: tandkräm, duschcreme, tvättmedel och sådana saker.
Det köpte jag..
Plus en matta, gardiner, klistermärken, godis mm.
Det är hopplöst! Mamma och jag, underbart men kostsamt.

En annan rolig grej är att pappa och jag ska leka roomservice i min hall inom kort.
Det kommer bli så fint and  can't wait!

Well well.. nu är det kanske dags att hoppa i kläderna!
Bye!

Det där kaffet.. det där kaffet

Jag var så trött på morgonen.
Gick upp och satte på kaffet.
Dock i en perkulator jag inte är van vid.
Vilket resulterade i ett kaffe så starkt att tungan rullade ihop sig och magen skrek:
"är du dum på riktigt?!".
Men med lite mjölk i blev det bra.
Och jag blev pigg.
Vilket ju var hela syftet.
Dock så har koffeinvågen lagt sig nu och det kanske börjar bli dags för en ny laddning.

Ute snöar det.
Det är så vitt och fint.
Hade det varit i Stockholm hade världen stannat och alla hade fått tillåtelse att stanna hemma från jobbet.
För den där snön, den är farlig.
I Stockholm i alla fall.
Här hemma är den vardag.
Och jag älskar den!
Vintern är så vacker.

Dock så ska jag inte klaga för mycket på Stockholm, hur det än är så är det staden i mitt hjärta.
Stockholm är min dröm och fantasi.
Jag älskar norrrland men Stockholm ligger inte långt efter.
Dock så vill jag ha Stockholm som min tillflyktsort.
Jag är rädd att om jag skulle bo där skulle det bli vardag och trist.
Det är min ultimata pepp-grej.
Att åka till Stockholm ett par gånger om året.
Det är något att se fram emot.
Något att längta efter.

Längta ja..
Det var ju det där med längtan.
Det får mig osökt att tänka på kaffet jag nyss skrev om.
En annan längtan är såklart min kärlek.
Men han är snart hemma så jag ska vara en duktig tjej och sätta mig med skolböckerna tills dess.
På återseende!