Jag var så trött på morgonen.
Gick upp och satte på kaffet.
Dock i en perkulator jag inte är van vid.
Vilket resulterade i ett kaffe så starkt att tungan rullade ihop sig och magen skrek:
"är du dum på riktigt?!".
Men med lite mjölk i blev det bra.
Och jag blev pigg.
Vilket ju var hela syftet.
Dock så har koffeinvågen lagt sig nu och det kanske börjar bli dags för en ny laddning.

Ute snöar det.
Det är så vitt och fint.
Hade det varit i Stockholm hade världen stannat och alla hade fått tillåtelse att stanna hemma från jobbet.
För den där snön, den är farlig.
I Stockholm i alla fall.
Här hemma är den vardag.
Och jag älskar den!
Vintern är så vacker.

Dock så ska jag inte klaga för mycket på Stockholm, hur det än är så är det staden i mitt hjärta.
Stockholm är min dröm och fantasi.
Jag älskar norrrland men Stockholm ligger inte långt efter.
Dock så vill jag ha Stockholm som min tillflyktsort.
Jag är rädd att om jag skulle bo där skulle det bli vardag och trist.
Det är min ultimata pepp-grej.
Att åka till Stockholm ett par gånger om året.
Det är något att se fram emot.
Något att längta efter.

Längta ja..
Det var ju det där med längtan.
Det får mig osökt att tänka på kaffet jag nyss skrev om.
En annan längtan är såklart min kärlek.
Men han är snart hemma så jag ska vara en duktig tjej och sätta mig med skolböckerna tills dess.
På återseende!