Ett mantra... typ

Anna och jag pratade fest, lite snillen spekulerar sådär.
Vi kom båda fram till att vi under lördagens fest endast skulle dricka det vin vi hade med oss, och icket en droppe mer!
Och vi var seriösa, det var "bara vinet", "bara vinet" som upprepades under samtalets gång. När vi sedan befann oss på festen, jag kom in i vardagsrummet och såg Anna med ett whisky-glas så insåg jag att vi var förlorade. Dels för att Anna inte tycker om whisky och dels för att jag själv fick ett likadant. Utan att berätta några ytterligare detaljer kan jag väl säga att våran plan inte riktigt höll.
Låt oss även tillägga att jag igår på jobbet var så trött att hjärnan nog bara arbetade till 20% eller liknande.
Allting gick liksom långsamt.
Nåväl, festen var kul i vilket fall som helst och det är väl lite det som är huvudsaken.
Nu ska jag inte dricka en droppe till! Förrän onsdag... eller liknande.
Om en liten stund ska jag plocka upp bästis vid tåget så det kan hända att det blir något vinglas ikväll, man analyserar så himla bra då.
Och är det nåt vi måste ägna oss åt så är det analyser,uppdateringar och skvaller.
För övrigt jobbar jag bara idag och imorgon och sedan är jag ledig en heeeel vecka, jihooo!
Satans bra måndag det här känner jag.


Det handlar bara om timmar nu!

Efter dagens/kvällens arbetspass är jag sedan ledig i hela två dagar, två och en halv dag man kan till och med säga.
Ja, det tycker jag man kan.
Så galet skönt!
Det innebär alltså att jag hinner träffa lite andra människor är mina kolleger, ni vet familj och vänner också sånt.
Och som jag längtar!
Missförstå mig dock rätt, jag tycker otroligt mycket om mina kolleger, men jag har liksom börjat inse att även jag behöver lite ledigt ibland.

Nä, nu ska jag ladda upp för sista arbetspasset genom att gå med mamma och hälsa på mormor.

Och jag bara ler

Vem kan motstå att bli lycklig när det första man gör på morgonen är att vakna, kolla av telefonen och mötas av följande SMS:
"En påminnelse till min förvirrade bästa vän: det är julafton idag :) vill också poängtera att jag inte ger mig förrän jag fått krama en ren:)"

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: jag har världens bästa bästis!

Jävla skitungar

Alltså!
Jag är ju som bekant rätt paranoid av mig när jag ska vistas utomhus om kvällarna.
Efter mörkrets intåg så att säga.
Idag bestämde jag mig för att vara lite häftig och ta en genväg mellan två hus (läs: en sådan väg jag aldrig skulle gå för att man inte har full uppsikt) och när jag gick där i godan ro hoppar det fram en unge och fullkomligen ylar "BU!!".
Om jag blev rädd?
Jag stannade.
Jag sa jeezez och gick vidare.
Sedan var jag tvungen vända mig om och säga "vad är ditt jävla problem?".
Men lugn, det var jag.
Rätt åt skitungen.
Hoppas tomten såg alltihop.

I've got a brand new attitude and I'm gonna wear it tonight

Jag har funderat en massa (som vanligt) och jag har tänkt på att det där med inställning är så jävla viktigt.
Och då menar jag inställning i den bemärkelsen att man bestämmer sig och sedan bara ger man sig fan på att det ska gå bra. Och det kan gälla precis allt.
I mitt (läs: solklara) fall är det såklart att greja att hålla alla de där bollarna i luften ovanför marken.
Så att det funkar så att säga.
Som en grym jävla jonglör kan man också säga.
Men det kan även gälla andra saker, liksom inställning till whatever egentligen.
Det kan handla om vilka vänner man mår bra med och vilka man inte mår bra med.
Det kan handla om att våga följa sitt hjärta även om det kan innebära att man trampar andra på tårna.
Och det mina vänner, det är nog tamejfan det svåraste man ger sig in på.
Att ge sig tillåtelse att tänka "jag, jag, jag".
För ärligt, hur lätt är det?
Inte lätt alls skulle jag säga.
Men när man väl gjort det, fan vad mycket lättare det är att ta beslut då.

Jag tror det är när man kommit till den punkten man kan sitta med sin bästa vän och säga saker som:
"ja, men en turnerande trummis är ju fint, de är inte hemma så mycket"
"hantverkare är ju jävla bra med. mycket övertid och sådär"
"jag vill inte ha någon som är som jag själv"
Och få till svar:
"jag vill inte heller ha någon som är som jag, mig hänger jag ju med hela jävla tiden så man blir ju nog less ändå"

Jag tror onekligen det är så i alla fall.
Att sluta göra saker för att vara andra till lags är ju kanske det schysstaste man kan göra mot sig själv.
Som sagt, man kan trampa andra på tårna och det är fan i mig jobbigt.
Men i längden kan det leda till något bra.
I vissa fall faktiskt något riktigt bra.


This is the life

Ja, jösses!
Livet är onekligen lite twisted för närvarande, men trots det så mår jag satans bra hela tiden.
Det är lite förvirrat, men det kan det vara.
Sjukt peppad känner jag mig också och det beror till stor del på de fina runtomkring mig.
Energin finns liksom, samtidigt som jag är så trött att jag blir lite snurrig.
Konstig ekvation som antagligen inte går ihop, men what the hell jag har aldrig sagt mig vara någon matematiker!

Idag och tre dagar framåt ska jag jobba, jobba, jobba och sedan lite ledigt och några dagar till och sedan kommer finaste vännen i hela världen och firar nyår här och då är jag faktiskt ledig en hel vecka! Galet skönt ska det bli, hur ledig jag egentligen är, det är liksom en annan femma så att säga. Uppsatsen ska vara kalr den 7/1 så ni kan ju räkna ut själva... men jag tycker det låter bra att säga att jag är ledig. Ledig är ett lite underskattat ord i min värld så jag planerar att missbruka det.

Nä, nu måste jag försöka fokusera mig och fixa det som fixas skall innan jobbet.
Med andra ord:
Dricka mer kaffe
Bädda
Platta håret

Hoppas ni har en bra måndag!


Sara och Linn - i ett nötskal!

Sara - men när ska vi ses då?
Linn - när som helst utom onsdag
Sara - varför inte onsdag?
Linn - Men det är ju exakt julafton då ju!
Sara - jaha, men säg en dag då?
Linn - men när som helst
Sara - måndag?
Linn - nä, inte måndag
Sara - tisdag?
Linn - nä
Sara - men va fan!


SSB

SSB alltså... vi har det nog alla.
För de oinvigda (eller icke SATC-beroende) står kombinationen alltså för Secret Single Behaviour.
Hur secret det nu är när man skriver om det i en blogg...
Hur som haver så har jag senaste veckan funderat på det där och det måste tamejtusan vara det jag lever i just nu.
Inget är liksom som vanligt...
Hemmet förfaller och städningen uteblir.
Tvätthögen växer och den minskas inte förrän jag verkligen nått den oundvikliga gränsen när inte ett rent plagg finns kvar.
Och maten... jeezes säger jag bara.
Denna vecka har jag två dagar ätit pizza till middag tillsammans med två av de fina.
Pizzamiddag två var också så slö att vi inte ens bemödade oss att lämna lägenheten. Samtalet innan:
- jag är hungrig
- jag med!
- pizza?
- ja, fan vad gott!
- men... jag ids inte gå ut
- nä... vi beställer hem
- hr vi några lösa pengar?
- nä
- fan...
- vilka tar kort vid hemkörning?

Och så var det löst liksom!

Maten kom
- ska jag duka?
- vad sägs om kartongerna?
- perfekt! Vid TV:n?
- ja, var annars

Inte bra alltså, fast samtidigt så satans skönt.
Idag var jag till mamma
Mamma - har du någon middag hemma?
Jag - njae.. eller ja... nåt borde jag väl ha
Mamma - ta den här lådan, du behöver bara koka pasta till
Jag - åh, tack!

Det går lite utför kan man säga. Men what the hell, jag är ju busy!

Men nu har jag faktiskt (tro det eller ej!) ryckt upp mig.

Lägenheten är städad och imorgon har jag bokat upp mig med pappa när han ska och handla och det, mina vänner, innebär att jag faktiskt kan handla ordentligt när jag inte behöver bära hem allt.

Så nu ska det skrivas handlingslista!

Undra när jag gjorde det sist...


Men först, middag!

Bara koka pata till var det ju.


PS!
Bästis,
for your eyes only

Lördagssörja

Idag är nog en ytterst händelsefattig dag.
Dock så ska jag senare idag och göra en intervju till min uppsats och det ser jag fram emot för är det nåt som verkligen kan få mig tokpeppad så är den engagerade och duktiga unga människor!
Den här dagen kommer nog överhuvudtaget bestå av satans mycket uppsatsskrivande.
Dock skulle jag behöva handla också men vi får se, det kan alltid skjutas fram.
Jag har ju trots allt lyckats med att skjuta fram det i en och en halv veckas tid fram till nu så :)
Billigt och ekonomiskt tänker ni kanske?
Hell no! Är mitt svar.
Mycket skräpmat blir det och mycket satans tjaffs.
Veckans klockrenaste kommentar tycker jag ändå var en av de underbara tjejerna när hon sa:
"Sara, jag ska nog anmäla oss till du är vad du äter".
Vad ska jag säga till vårat försvar? Vi gillar fika, glass, kaffe, pizza och you name it! Så nä, inget försvarstal här inte!

Nä, nu ska jag få ner lite uppsats på pränt.
Dagens musik är helt klart Ramones, peppande som få!

Anti-dag med bra slut

Jag har varit så jävla anti precis allting hela dagen.
Allt har känts motigt och tungt och framförallt har jag varit så äckligt trött.
I eftermiddag har jag varit på julbord med jobbet och ätit hur mycket som helst, både julmat och efterrätter.
Efter en promenad hem kände jag att mättnaden lättade lite.
Gick in till mamma för att hälsa på lite, då var delar av syskonbarnsskaran där och efter det kom syster.
Och vad vi gjorde?
Jamen fikade såklart!
Så nu är jag så mätt att jag kreverar.
Nåväl, anti-känslorna släppte förövrigt under promenaden till julbordet så senare delen av dagen har jag bara mått bra.
Imorgon är det dags för jobb igen och jag har absolut inte fått så mycket gjort idag som jag hade tänkt så ja.. lite stress känner jag.
Men vafan, det är lite som vanligt kan man säga.
Och jag är ledig hela helgen så då får jag se till att ta igen allt.
Det löser sig, det gör det alltid.
Tack Timbuktu för den raden!

Nä, nu ska jag lägga mig i soffan och se sista avsnittet oskyldigt dömd som jag missade igår.

By the way, såhär koncentrerad ser man tydligen ut när man skriver D-uppsats:

Multitasking, survivors och fullständig förvirring

Känslan är ganska plågande.
Ni vet, det där med att man går in i ett rum och tänker "vad skulle jag göra här?".
Man släpper sedan tanken och fullföljer nästa idé, går in i nästa rum och tänker "vad var det jag skulle hämta?".
Jag tror det kan klassificeras som att man är off, mycket tankspridd eller helt enkelt jävligt trött.
Jag är inte riktigt säker på vad som passar bäst in på mig men riktigt med är jag i alla fall inte.
Men imorgon, då jävlar är det sovmorgon!

Har läst hälften av veckans rättspsykologi också.
Det handlar om sexualbrott och det var ett så bra resonemang i boken att jag blev alldeles lycklig.
I ett långt avsnitt diskuterade man om personer utsatta för sexualbrott verkligen ska kallas offer och slutsatsen i boken är att de inte ska det. Och jag tycker det var så bra, så klockrent och jag håller med till fullo. Hade någon muntligt föredragit resonemanget hade det tamejfan kunnat avslutas med att samtliga åhörare rest sig upp och samstämmigt utbrustit i ett "Hallelulja!". Njae.. det var överdrivet kanske, men ändå! Ni fattar grejen det var så JÄVLA bra helt enkelt!
Vad de menar att personerna ska kalla istället för offer?
Survivors - som sagt, klockrent! Jag ansluter mig tveklöst till dessa argument!
Dock tror jag inte jag ska dra igång denna diskussion här och nu, av erfarenhet vet jag att det inte intresserar många lika mycket som det intresserar mig. Frågan är om det överhuvudtaget är många fler än jag som reflekterar över sådana här saker klockan 06:04 på morgonen... Nåväl, ett längre utlägg om detta kommer att komma, var så säker!

Nä, nu ska jag fixa att få iväg några mail för att sedan äta frukost och efter det gå till jobbet.
Dagen kommer förmodligen se ut något sånt här:
7:15-15:15 Jobb
15:30 - 17:00 Plugg
17:00-17:10 Middag
17:10-18:20 Plugg
18:30-21:00 Filmkväll med finaste, finaste tjejerna
21:00-22:00 "Oskyldigt dömd"
22:00 -  SOVA!

Planen kan förmodligen spricka på vägen, det ä lite så det brukar bli.
Men det är ju då det är tur att man är, som de säger, flexibel.
För det måste man nog ändå säga att jag är, flexibel och en jävel på att multitaska. Hur fan ska man annars hinna?

Som under en föreläsning på skolan:
Föreläsare - En arbetsskada jag fått är att jag alltid gör två saker samtidigt. Ska man se på TV kan man väl lika gärna måla hallen samtidigt?
Klasskamrat - Sara, det är du om fem år!


God morgon på er!

politik, jobb, och fina människor

Idag vaknade jag och kände direkt när jag slog upp ögonen hur glad jag var.
Trött, men glad.
Det är härligt att känna så tycker jag.
Så jag öppnade ögonen och pratade med katterna lite medan jag väntade på att andra väckarklockan skulle ringa (ja, jag har tre). Katterna var dock inte särskilt tjittjattiga. Kan även noteras att den ena blängde på mig för att sedan krypa ner under täcket för att undkomma väckning.
Nåväl, nu är jag alive and kickin', duschad, klädd och kaffetankad.
Dagordningen till kvällens möte är skriven och ligger i i en väl sorterad hög med övriga möteshandlingar.
Jobbväskan är packad, passerkortet färst i byxorna och jag är liksom klar.
Och ja, fortfarande glad.

Jag vet inte vad det beror på riktigt.
Kan helt enkelt bero på att igår var en sådan bra dag.
Jobb, hängande med fina vänner, politik och framförallt - planerade med en av de finaste.
Satans vad vi kommer göra underverk jag och hon.
Vi driver en så bra sak så det kan bara bli bra.
Och nä, jag tänker inte säga vad det är.
I politik gäller det att vara lite listig ni vet ;)

För övrigt så är tjejen i fråga en så otroligt fantastisk människa.
På så många sätt att orden liksom är överflödiga.
Men jag hoppas hon vet.
Du och jag tjejen, vi är grymma! :)

Dagens mission är att försöka reda ut min veckas arbetsschema.
Har sett tre olika scheman som säger olika saker.
För mig som är förvirrad från början, grundförvirrad liksom, så är detta inte det bästa utgångläget.
Det är nog prio ett att greja, så att det blir ordning i kalendern igen så att säga.

Nä, nu ska jag nog bädda och fixa klart här hemma.
Om en timme är det dags att knalla till jobbet.
Uppe tidigt?
Ja, men hur ska man annars hinna?

Det påminner mig om ett resonemang med pappa:
Jag - det är egentligen bättre när jag jobbar kväll för då får jag mer gjort innan jag börjar
Pappa - ja, efter en arbetsdag kan man ju vara trött och ha svårt att plugga
Jag- ja, jag går ju upp vid fem så jag hinner lite när jag jobbar dag men ändå..
Pappa - men du är inte trött på jobbet då?
Jag - Nä, det går bra. Jobbet är ju inte lika jobbigt
Pappa - det är fint att du går till jobbet för att "vila upp dig"

Oh well, även jag inser att det är galet. Och igår var första gången under hela min studietid som jag kände att det nog ska bli skönt att "bara" jobba.

Nej fyy....

Fy fan vad det är tidigt!
Det morgonpigga i mig har tagit semester idag,
Så till den milda grad att jag vinglar när jag går, det svider i ögonen och det gör fysiskt ont att vara upprätt att inte ligga nerbäddad under täcket.
Måndagar som brukar vara favoritdagarna, men trust me - inte idag!
Slog upp kalendern och inser att idag inte heller är en dag md utrymme för minsta vilopaus.
Jobb i 9 timmar.
Lucka i 1,5 timme för att sedan vara på plats på ett möte som slutar vid 21-tiden.
Jag kommer alltså vara hemma vid 21:30 ikväll.
Detta blir en dag där kaffet blir min bensin helt enkelt.

Nä, nu är det bara att öppna skolböckerna så att jag hinner få något pluggat idag.
Godmorgon på er!

Pappa och jag

Jag - Hej! Vad gör du?
Pappa - Jag ser på skidstafett. Är du ledig?
Jag - Nä, jag jobbar kväll så jag börjar två.
Pappa - jaha
(samtalet fortlöper och handlar mestadels om min uppsats. Ungefär fem minuter senare)
Jag - ja, men jag ska nog fortsätta med uppsatsen nu
Pappa - jaha, är du ledig idag?
Jag - ehh... nä, jag börjar två.
Pappa  - jaha, du jobbar kväll. Jaja. Vad ska du göra nu då?
Jag - skriva på uppsatsen...
Pappa - Går det bra bra då?

Slutsats: Glöm aldrig mer att scanna av tv-tablån om skidtävlingar på TV innan pappas nummer slås på telefonen.

Är det lördag? Eller är det tisdag?

Att jobba på helgerna har både sina fördelar och nackdelar.
En an nackdelarna är onekligen att man blir helt dagvild och tappar fattningen om det är helg eller inte.
En av fördelarna är att man är mindre seg, man är liksom inställd på vardag och action.

Idag har det dock blivit en combo.
Sovmorgon, plugg och snart jobb.
En bra start i alla fall.
´
Dagens glädjande besked är helt klart att finaste bästis kommer hit över nyår.
Herrejösses vad kul!
Och herrejösses vad jag ska planera grejer så hon får uppleva norrland :)

Nä, nu är det dags att göra för den här tjejen att gpra sig klar för jobbet, på återseende!

A long day

Så är ännu en dag över.
En lång sådan.
Jobb.
Hem.
Snabb middag.
Möte.
Hujedamej, dagen avslutades dock med SATC tillsammans med Anna så avslutet på dagen var avkopplande och bra.
Har så sjukt mycket tankar och idéer ikväll så jag måste nog lägga mig innan min rktiga övertrötthet kickar in och allt blir galet (läs: det blir en för sen kväll).
Imorgon ska jag tävtta, äntligen!
Börjar längta efter de där tröjorna som ligger där längst ner i tvättkorgen och så har gjort under flera veckors tid.
I övrigt kommer dagen bestå av en massa pluggande och (om allt går enligt planen) även ett besök hos pappa.

Nåväl, nu är det dags att släcka lamporna,lägga huvudet på kudden och få välbehövlig sömn.
Godnatt!

Vardagsjox

Idag vaknade jag med världens stresskänsla.
1. Shit, jag har sovit för länge!
2. Jag måste skynda mig så jag inte blir sen till jobbet

Såå... jag skyndar mig upp, sätter på kaffe och inser att det är tisdag.
Ungefär samtidigt som den insikten kommer insikten om att jag är ledig från jobbet,
Så ingen större anledning att hetsa med andra ord.
Dock så hade jag såklart en massa annat att pyssla med, skola och sånt ni vet.

Har också varit på Sanden idag och träffat en tjejgrupp, mycket roliga och kloka tjejer måste jag säga!
Efter det palt hos mamma och nu ska jag snart iväg och träffa mina tjejer.
Och imorgon kära vänner, då jobbar jag på riktigt :)

Mina katter fick en ny klösmöbel igår och det är så galet kul att se hur nöjda de är med den.
Kul också att de slår på min hand om jag rör i den :)

Nä nu är det dags att jag drar mig iväg igen.