Ny energi
Igår var en ledig dag och den bästa lediga dagen jag hade kunnat tänka mig.
På dagen åktes det skoter, grillades och vistades i vackra, fina naturen.
Sällskapet var han som är den finaste människan jag vet samt två av de bästa vännerna en Sara kan ha.
På kvällen samlades samma konstellation för att äta middag tillsammans. Damerna fick sin efterlängtade sushi och de andra hälfterna sin typ av mat.
Till sushin dracks det något glas vin.
Som sagt, bästa lediga dagen jag hade kunnat få.
Och det bästa av allt var nog skoteråkandet.
Inget i hela världen är så avkopplande som det.
Nu längtar jag bara efter fler lediga dagar och mer skoter.
Jag har vissa gånger tänkt på det där med att jag skulle vilja flytta till Stockholm för att få mer möjligheter och fler chanser till att utvecklas. Men igår när jag satt på skotern så kände jag att "nä, jag vill aldrig lämna det här".
Jag gillar Stockholm som andningshål, som ett ställe att åka till när jag behöver komma bort.
Att flytta dit och bo där skulle göra att det aldrig var samma sak.
Och jag skulle längta hem, satan vad jag skulle längta hem.
Man kan ta flickan ur Norrland men man kan aldrig ta Norrland ur flickan
Love is my drug is my medicine
I'll lay there with you
When you get up early in the morning
I'll get up with you
If you have a craving
I'll get it for you"
Jag lyssnar på sången.
Jag lyssnar på texten.
Om och om igen.
Och jag tänker.
Jag tänker på dig.
men what the hell... var det inte igår?
Härliga morgon!
Om ni bara kunnat gissa hur syrlig det uttalandet var.
Jag vaknade av klockan 05:00 prick.
Gick upp, slog tån i sänggaveln för att sedan slå axeln i dörrkarmen.
Svor lite.
Ställde mig i duschen.
Kände så smått att jag började vakna.
Klev ur duschen och satte ner ena foten i en fläck katt-kräks, lovely...
Bänglade och balanserade på ett ben medan ena foten återigen duschades.
Och sedan kom det ju till detta med kläder....
Att inte ha tvättat på en sisådär5-6 veckor sätter sina spår.
Vi kan väl nöja oss med att säga att det tog en stund innan jag lyckades hitta rena kläder som fick utgöra dagens jävla outfit.
Nåväl, satte mig och pluggade.
Skrev och korr-läste uppsats.
Och det mina vänner, gick bra!
Jag kände att "yes, hela dagen tänker nog inte jävlas".
Efter att ha suttit ett tag med den bestämde jag mig för att belöna mig med lite nöjessurfande och en kaffekopp till.
Sagt och gjort!
När jag som bäst njuter av att planera nästa nätshopping så ställer jag ner kaffekoppen bredvid mig.
Och helvetet välter.
Tänk er en kaffekopp med endast en klunk urdrucken.
Det kanske inte är så mycket, men när det ligger uthällt över skrivbordet, mina kläder och (självklart!) uppsatsen så ser det helvetes mycket ut.
Oh yes, klädproceduren fick omstartas (efter att uppsatsen lagts på tork).
Nä nu är jag på bra jävla dåligt humör.
Och här gick jag och trodde att fredag den 13e var igår.
Idag ska väl vara en bra dag?
Alla jävla hjärtans dag.
Nä, nu vill jag lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet.
Men icket! Istället måste jag styra upp dagen och mig själv för att om ca en timme sätta mig på bussen och åka till Luleå för att hålla utbildning. Om jag känner mig peppad? Njae...
Ikväll ska jag fira födelsedag och dricka vin tror jag.
Vin skulle jag nog behöva för att lugna nerverna lite.
Oh well, får se vad som händer. Till att börja med ska jag överleva dagen.
Världens snyggaste födelsedagsbarn:
det är lite mycket nu
Okej.
Jag kan nog känna mig ganska nöjd med dagen såhär långt.
En uppsats har skrivits ihop och lämnats in.
Fem kapitel rättspsykologi har lästs och sammanfattats skriftligt.
Disken har diskats och lite sånt där.
Nu sitter jag och andas en stund innan jag ska gå och jobba ett par timmar.
Ikväll lär jag somna så fort jag lägger ner huvudet.
Men det är nog bra, det kan jag behöva.
För det är det där med sömn och mat jag har svårt att hinna med just nu.
Mycket annat blir fixat men de där basala grejerna blir lite lidande.
Men what the hell, så länge det funkar så är jag nöjd!
I helgen ska jag hålla utbildning.
Hela långa lördag och hela långa söndag.
Det känns inte så roligt den här gången faktiskt.
Men det är nog mer för att jag mentalt känner hur mycket jag skulle vilja vara ledig.
Men det lär nog kännas kul när jag väl är där.
Men just nu skulle jag bara vilja sova en vecka.
Men vecka 24, då fan ska jag vara ledig!
Då ska jag fira att min examen är i hamn och att jag är fäääärdig med skolan.
Det känns helt ofattbart.
Då ska jag vara full en vecka och bara fira, fira, fira.
Nja, kanske inte men ni fattar inställningen :)
Nä, nu är det bara att göra sig redo för några timmars jobb.
Jag såg döden i vitögat
Domedagen.
The black day.
Fasans dag.
Skräckens nationaldag.
Den mest fruktade dagen sedan jag vet inte hur länge.
Jag vaknade.
Jag öppnade ögonen.
Jag tänkte "shit... 13:45 gäller det".
Jag gick upp.
Drack kaffe.
Hade ett pepp-talk med katten.
(Katten var dock mer intresserad av att leka och när jag inte visade samma brinnande engagemang så somnade hon istället).
Jag ringde mamma.
Jag gnällde och ojade mig.
Hon sa "äh, det går bra".
Jag gav upp och öppnade skolböckerna.
När det började närma sig lunchtid smsade jag moraliska stödet för att kolla läget.
Efter beskedet att hon var med på noterna sansade jag mig lite.
Och nu sitter jag här med ontontont, men det är i alla fall gjort och det är en lättnad utan dess like!
Dramaqueen?
Kan hända ;)
Utredning och utvärdering
Men nej, nej.
Här ska det pluggas och uträttas grejer innan jag ska iväg till skolan.
Det där med att ligga efter ligger inte i min natur.
Det får mig att känna mig dålig men framförallt revanschlysten.
Annars är det en vanlig tråkvecka denna vecka.
Faktiskt inget roligt alls som händer, annars brukar det ju alltid finnas något man ser fram emot.
Men inte den här veckan, allt är bara... vanligt liksom.
Fast det kan vara skönt med såna veckor också, det ger liksom möjlighet til spontana infall.
Huvudet fylls för övrigt av en hel del funderingar.
Men jag hoppas på att världens bästa bollplank snart är hemma från Norge.
Då ska det bollas idéer och styras upp grejer.
För detta... det är ohållbart, eller?
Det kan ibland vara svårt att veta vad man ska göra när man liksom fastnat i ett hjul som bara rullar hur mycket man än försöker streta emot.
Men hey!
Det finns så mycket fina saker runt mig att det inte känns särskilt tungt att styra upp visa bitar.
Nu ska jag återgå till pluggandet.
Godmorgon!
Det liksom krymper..
Det där som gör att man kan andas fritt.
Det där som gör att man kan somna med gott samvete på kvällarna.
Det där som kallas fritid och frihet.
Det har liksom fösvunnit från mitt liv.
Och vad det beror på?
En vecka med sjukdom.
Det är egentligen det enda som krävs.
Och jag känner att jag sprängs på insidan snart.
För till veckan ska jag plocka upp två veckors skola på en vecka.
Och nä, det känns inte det minsta okej.
Speciellt inte när jag tittar på mitt schema och ser att jag, räknat från idag, har en ledig dag fram till 1 mars.
Och ja, det är sick.
Riktigt jävla illa är det.
Är det inte jobb så är det skola.
Är det inte skola så är det politik.
Är det inte politik så är det andra uppdrag.
Och jag, jag försöker hitta lufthål att andas genom.
Det går sådär.
Det är också nu som den där tjurskallen inom mig skriker från botten av sina lungor "sluta gnäll kärring, nu kör vi!".
Och ja, jag kan bara hålla med.
Vad hjälper det att gnälla.
Nu fan ska jag styra upp detta!
Men det kommer vara kaffe, svett, blod, tårar och en hel del fula ord.
Men jag lovar och svär, jag kommer lyckas.
För när jag väl satt målet, då finns det inte mycket som kan stå i vägen.
Men mina nära och kära, är jag sur/kort/kall/tvär, ta inte åt er!
Säg åt mig att jag är vidrig, skrik åt mig.
Gör vad ni vill, men snälla! Ta inte åt er.
Nä, nu ska jag platta håret och göra mig redo för en dag på jobbet.
Ikväll blir det film och mys.
Och imorgon, måndag, då blir det omstart.
Ha en bra söndag!