Jag brukar aldrig vara gnällig när jag är sjuk.
Men nu är jag det.
Både gnällig och jävligt sjuk.
Jag hostar, nyser, feberfrossar, snorar och kräks slem.
Och ja, jag är ungefär så fräsch som beskrivningen antyder.
Men framförallt är jag less, det här har hållt i sig i över två veckor.
Jag är matt i kropp och själ.
När jag var liten och sjuk brukade mamma och pappa bädda ner mig i soffan och hyra mig en film.
Det var fint.
Jag har många minnen av öroninflammationer och Emil i Lönneberga.
Magsjuka och Pippi Långstrump.

Nu när man är stor då ska man klara sig själv.
Nä ni, nog var det glidigare att vara sjuk när man var liten.
När man slapp grejer som handla och fixa mat.
Det sköna hade ju varit om jag hade kunnat sova bort eländet.
Men så fort jag lägger mig så hostar jag tills luften tar slut.
Så sängliggande är inget alternativ.

Som sagt, jag är gnällig.

Kolla in det här, han är bara helt otroligt bra! :)

Det är snart jul.
Och jag har ingen som helst julkänsla.
Har ni det?
Jag har i alla fall fixat klart alla julklappar idag.
Nu återstår bara att slå in alla och göra fina små paket.
Det blir kvällens mission.
Dock med en liten paus för ett vinglas hos mammsen.

Nä ni, detta duger inte.
Nu blir det pyssla av.

Vissa människor är verkligen så bittra.
Kan inte se sina egna brister och fel.
Kan inte ge andra creds för bra jobb.
Sådant är sorgligt.
Varför kan man inte bara glädjas åt andra.
Jobba tillsammans med andra.
Varför ska allt för så många vara en evig tävling?
Vad hände med gemensamma mål?

Samtal med en vän idag:
Jag - jag tror jag har svårt för att bita ihop och svälja när andra behandlar mig illa.
Hon - Ja, det har du. Du står på dig och säger vad du tycker. Det är så man borde göra, så alla borde göra.
Jag - ja.. kanske det
Hon - jag önskar jag kunde det och det är så bra att du gör det.

- tankepaus -

Jag - Jo, men det kommer bli min död.
Hon -  (skratt) ja antagligen.

Jag hostar och hostar.
Och hostar lite till.
Usch och fy!
idag ska jag i alla fall till jobbet en stund.
(Om det nu heter jobb när man jobbar gratis?)

Helgen var jobbig men fin.
Begravningen var vacker.
Men att hon inte finns med oss längre känns ofattbart.
Var rädd om alla ni har nära, visa dem att ni älskar dem!

Idag har jag haft sovmorgon.
Galet skönt!
Det har varit så många dagar när jag ställt klockan så nu kände jag att jag och katterna behövde få sova ut.
Vilket vi gjorde.
Vilket nu lett till att allt känns jävligt twistat.
Halv tre?
vid den här tiden brukar jag normalt ha fixat bort det mesta av dagens sysslor men inte idag.
Så nu ska jag lägga näsan i boken och köra på.
Dock så känns det inte det minsta motigt när jag är så pass utvilad!

Hur är eran dag?

På bussen kan man verkligen höra de mest intressanta samtal om man har sin radar på.
Idag var det ett samtal som det dock inte gick att missa även om man skulle ha försökt.
Det var två medelålders kvinnor som klev på bussen.
(Eftersom att jag är 25 år och tant så räknas medelåldern i det här fallet som typ 50 +).
Hur som helst.
Den ena kvinnan går lugnt och snällt och sätter sig.
Det är när den andra kvinnan sätter sig som the action starts.
Hon börjar med att prata om att hon ska av på en viss busshållplats som hon uppenbarligen frågat busschauffören om var den ligger. Sedan säger hon till sin väninna:
"är det verkligen meningen att man själv ska behöva veta var man ska av?".
(Ehh.. ja det är väl ganska rimligt, eller?).
Sedan fortsätter hon med:
"och tur och retur! han frågade inte ens om jag ville ha det och hur skulle jag komma ihåg att fråga det när jag hade fullt upp med att komma ihåg var jag ska av".
Den andra stackars kvinnan försökte lugna så gott hon kunde, men höll med henne i det mesta. kanske för sitt eget bästa, vad vet jag?
Pricken över i:et och ljuset på tårtan är att dessa väninnor ska av på samma hållplats som jag.
När den arga reser sig tappar hon sina vantar i gången.
"Ursäkta, du tappade dina vantar" säger jag varpå hon svarar:
"ja, men de glömmer jag alltid! Men man kan ju faktiskt ta hand om sig själv".

Jo jag tackar jag..

Såhär är det.
Vädret ute är regnigt snorhalt och inte roligt alls.
Jag har flängt runt hela dagen, och då menar jag HELA dagen.
Tränat.
Varit hos pappa.
Varit hos en vän och kollega.
Varit på Bodenbo.
Varit på jobbet.
Gått hem.
Är nu hemma.
Ska iväg på et möte halv fem igen.
Efter jobbet hade jag bråttom hem för att hinna äta lite innan jag ska iväg igen.
Med andra ord försöker jag gå fort i snorhalkan.
Har ni en bild av scenariot?

När jag är halvvägs hem ringer mobilen som lämpligt nog är i innerfickan på min jacka som har både dragkedja och jättebesvärliga knappar.
Eftersom att jag vet att telefonen har i stort sett slut batterier försöker jag snabba mig för att hinna svara.
Det ringer och ringer.
När jag står där med vantarna fastklämpa mellan knäna och en matpåse  i handen och försöker skynda mig att få fram telefonen så kommer det en tant.
Ni vet en sån där tant med rullator som går lika fort som om hon hade stått still och så säger hon:
"Du, jag tror din telefon ringer"

No shit...

Jag är en sådan person som verkligen aldrig har svårt att somna.
Det finns två orsaker de gånger jag inte kan sova:
1. Om jag är väldigt ledsen och nere
2. Om jag är pepp och fylld med massa idéer.

Igår led jag av alternativ två, låg bara och tänkte hur man praktiskt kan lösa alla mina idéer och bollade idéerna fram och tillbaka.

Och ni måste j först att något är fel när jag inte ens somnade till p1:s radioprogram som handlade om: kvalitetessäkring av refelxer.

Jag har en så otroligt fin vän.
Hon är så speciell på många sätt.
Hon vågar.
Mer än jag någonsin skulle våga.
Hon trotsar tvivel hon har.
Istället för att sitta och fundera på hur saker och ting ska bli så agerar hon.
Så otroligt starkt!

Och hennes hjärta.
Djupare än världens alla sjöar.
Större än man kan ana.
Förstående.
Klok.
Och en humor to die for!

Underbara människa!
Du har bara varit hemma några veckor men på de timmar jag fått dela med dig så har du gett mig så mycket.
Så mycket energi.
Så mycket pepp.
Så mycket inspiration till nya idéer.
Så mycket glädje och värme.

Du är en fantastisk människa och en underbar vän.
Sjävklart kommer jag sakna dig.
Och precis som förr så är halva jag glad medan halva jag är dyster.
Jag skulle ljuga om jag sa något annat.
Men det jag vill att du ska veta är att jag är glad för din skull.
Och jag beundrar dig.
Och om något någonsin blir jobbigt så finns jag här.
Och du finns så ofta i mina tankar.
Du är en sådan person jag är så otroligt stolt över att ha som vän och hoppas på att alltid få ha kvar.

Kajsa, you're one of a kind!

Jag är rastlös.
Men samtidigt slö.
Känner ni så någon gång?
Att ni har så tråkigt så ni blir galna men ändå är för slöa för att idas göra något.
Jag känner så.
Speciellt efter varje tentainlämning.
För då har den upptagit mitt liv under en veckas tid och när den försvinner så blir det så himlarns mycket tid över.

Kanske det är så att jag så sällan är ledig så när jag väl är det vet jag inte vad jag ska göra.

Vad gör ni när ni är lediga?

Är lite så jag är nu.
Sitter och tittar på skärmen och efter typ 2 sekunder blir bilden suddig.
En effekt av för mycket sittande vid en dataskärm kanske.
Hur som haver så är det inget jag lider av.

Nu ska jag snart diska.
Jag har faktiskt lagat middag idag.
(och ja hjärtat, du läste rätt)
Kokat potatis till och med, det är nog ungefär fjärde gången sedan jag flyttade hemifrån.
Jag och potatisarna har haft e lite jobbig period när jag var yngre så jag har mobbat ut dem sen jag flyttat.
Men det är en lång historia så jag skippar den.
Och anledningen till kokt potatis idag var att jag faktiskt inte hade något annat.
Eller ja kanske, men inte som passade till mina köttbullar.
Jo, i och för sig så hade jag makaroner.
Men ingen ketchup.
Därav potatisen.

Men gosh! Vilket extremt ointressant inlägg.
Tar med mig två katter och en bok och lägger mig ett tag nu.
Bra idé tycker jag och efter det här inlägget kan ni nog inte annat än att hålla med.

Tentan är inskickad och jag är sugen på ett glas vin.

Jag är helt snurrig i huvudet.
Det är effekten av ett evigt bläddrande i böcker, skrivande och ytterligare bläddrande.
Jag har kommit fram till att skriva tentor är som ett pussel.
När jag bytt till en annan fråga och sitter och läser så läser jag något och kommer på "det här passar ju i den andra frågan" och så gå tillbaka och sedan hitta igen sig var jag egentligen var.

Låter det rörigt?
Ja jag vet.
Det är så här det är i mitt huvud hela tiden så ni kan ju tänka er själva hur kul jag är att umgås med för tillfället.

Nu- kaffe och fortsätta.

Nå, vad säger ni?
Är ni jämställda?
Känns allt bra jävla rättvist, eller?

Jag funderar på sådana här saker.
Ofta.
Varje dag.
flera gånger om dagen faktiskt.
Och ofta blir jag arg men oftast fundersam.
Vem säger att de inte lever jämställt liksom?
Alla par svarar ett rakt "ja" på frågan om de lever jämställt.
Men är det så om man skrapar på ytan?
Alla par, svara mig.
Jag behöver någon att diskutera sådant här med.
Själv är jag ju bara sambo på deltid (eller särbo heter det kanske då?) och då är det inte samma sak.
Och en grej som kan störa mig i mitt förhållande är att jag ofta är den som bryter på jämställdhetsfronten.
Jag tycker oftast inte om att laga mat, det blir gärna hämtmat.
Jag bakar inte fikabröd.
Jag städar inte upp efter någon annan.
Jag tvättar alltid alldeles för sent.
Och så vidare.
men hörrni! Det är väl inte det som är jämställdhet heller?
Jämställdhet kan ju inte vara något så jävla tråkigt som hemmasysslor, eller?
Det måste väl ändå handla om andra grejer med.
Jag ger inte upp mitt liv för någon annan.
Jag har mina grejer, mina "hobbies".
Och jag är varje dag glad för att jag har en så underbar pojkvän som jag har!
Som har tålamod.
Som respekterar att jag är som jag är.
För min självständighet och mitt jämställdhetstänk måste stundvis vara a real pain in the ass.

Typexempal a'la Sara:
Han - tjejer brukar ju gilla såna tv-spel
Jag -  vem brukar gilla såna tv-spel sa du?
Han - Okej, många tjejer jag pratat med brukar gilla såna tv-spel
Jag - okej
Han - fast det är såklart olika bland olika tjejer också
Jag - mm, precis

Mamma - hoppas din pappa kan hjälpa dig att bära de där sakerna sen
Jag - varför då?
Mamma - ja men de är ju tunga
Jag - behöver jag en man till hjälp då?
Mamma - nä okej, du klarar det nog själv

Syster - tänk att få såna saker gratis, det hade inte varit fel! (efter att ha läst i en tidning om en tjej som fått en porche i dricks)
Jag - det är klart det hade varit fel!
Syster - varför då? alla vill väl ha en porche?
Jag - nä, pengar gör en beroende. Han vill säkert ha ut något av det.
Syster - men det kan man ju inte veta
Jag - men vem fan ger någon en porche bara sådär, klart han har baktankar
Syster - du är så misstänksam
Jag - men det är så solklart!
Syster - jaja, är det något bra på tv ikväll?

Jag kan verkligen vara så jobbig ibland.
Och jag är medveten om det med.
Men numera så låter jag ofta saker passera.
Bara för att jag inte orkar.
Och bara för att jag veeeet att jag inte kan nöja mig med ett argument.
Men det betyder inte att jag ger mig.
Bara att jag vässar argumenten till nästa gång.

Till mitt försvar (det är också jävla typiskt att jag som tjej försvarar mig själv) så kan jag säga att jag hatar generaliseringar överhuvudtaget.
Diskussion på jobbet:
Kollega - det är hemskt att så många pappor får delad vårdnad
Jag - det kan du inte mena?
Kollega - ja, men trots allt de gjort (hänvisar här till våld och hot mot mamman)
Jag - ja men alla pappor är ju inte så.
Kollega - jag tycker ändå så
Jag - men snälla någon! De pappor vi hör om här är ju den sämre sorten och inte medelpappan liksom
Kollega - hur menar du?
Jag - jag tror att de allra flesta pappor är riktigt bra pappor, men de hör vi inte om i vårat jobb
Kollega - du kanske har rätt.. fast jag vet inte
Jag - jag är då helt säker, jag hade varit halv utan min pappa

Jag vet inte rikgit var jag ville komma med detta. Men kanske jag kan komma med några goda råd i punkt-form, jag gillar listor:
* generalisera inte, allt är nyanserat
* sluta använda uttryck som "det är manligt" och "det är kvinnligt", vad fan är egentligen naturligt betingat?
* var rättvis mot dig själv, då blir du automatiskt rättvisare mot andra
* avfärda inte jämställdhet som bullshit, det är viktiga grejer mina vänner!