Nå, vad säger ni?
Är ni jämställda?
Känns allt bra jävla rättvist, eller?

Jag funderar på sådana här saker.
Ofta.
Varje dag.
flera gånger om dagen faktiskt.
Och ofta blir jag arg men oftast fundersam.
Vem säger att de inte lever jämställt liksom?
Alla par svarar ett rakt "ja" på frågan om de lever jämställt.
Men är det så om man skrapar på ytan?
Alla par, svara mig.
Jag behöver någon att diskutera sådant här med.
Själv är jag ju bara sambo på deltid (eller särbo heter det kanske då?) och då är det inte samma sak.
Och en grej som kan störa mig i mitt förhållande är att jag ofta är den som bryter på jämställdhetsfronten.
Jag tycker oftast inte om att laga mat, det blir gärna hämtmat.
Jag bakar inte fikabröd.
Jag städar inte upp efter någon annan.
Jag tvättar alltid alldeles för sent.
Och så vidare.
men hörrni! Det är väl inte det som är jämställdhet heller?
Jämställdhet kan ju inte vara något så jävla tråkigt som hemmasysslor, eller?
Det måste väl ändå handla om andra grejer med.
Jag ger inte upp mitt liv för någon annan.
Jag har mina grejer, mina "hobbies".
Och jag är varje dag glad för att jag har en så underbar pojkvän som jag har!
Som har tålamod.
Som respekterar att jag är som jag är.
För min självständighet och mitt jämställdhetstänk måste stundvis vara a real pain in the ass.

Typexempal a'la Sara:
Han - tjejer brukar ju gilla såna tv-spel
Jag -  vem brukar gilla såna tv-spel sa du?
Han - Okej, många tjejer jag pratat med brukar gilla såna tv-spel
Jag - okej
Han - fast det är såklart olika bland olika tjejer också
Jag - mm, precis

Mamma - hoppas din pappa kan hjälpa dig att bära de där sakerna sen
Jag - varför då?
Mamma - ja men de är ju tunga
Jag - behöver jag en man till hjälp då?
Mamma - nä okej, du klarar det nog själv

Syster - tänk att få såna saker gratis, det hade inte varit fel! (efter att ha läst i en tidning om en tjej som fått en porche i dricks)
Jag - det är klart det hade varit fel!
Syster - varför då? alla vill väl ha en porche?
Jag - nä, pengar gör en beroende. Han vill säkert ha ut något av det.
Syster - men det kan man ju inte veta
Jag - men vem fan ger någon en porche bara sådär, klart han har baktankar
Syster - du är så misstänksam
Jag - men det är så solklart!
Syster - jaja, är det något bra på tv ikväll?

Jag kan verkligen vara så jobbig ibland.
Och jag är medveten om det med.
Men numera så låter jag ofta saker passera.
Bara för att jag inte orkar.
Och bara för att jag veeeet att jag inte kan nöja mig med ett argument.
Men det betyder inte att jag ger mig.
Bara att jag vässar argumenten till nästa gång.

Till mitt försvar (det är också jävla typiskt att jag som tjej försvarar mig själv) så kan jag säga att jag hatar generaliseringar överhuvudtaget.
Diskussion på jobbet:
Kollega - det är hemskt att så många pappor får delad vårdnad
Jag - det kan du inte mena?
Kollega - ja, men trots allt de gjort (hänvisar här till våld och hot mot mamman)
Jag - ja men alla pappor är ju inte så.
Kollega - jag tycker ändå så
Jag - men snälla någon! De pappor vi hör om här är ju den sämre sorten och inte medelpappan liksom
Kollega - hur menar du?
Jag - jag tror att de allra flesta pappor är riktigt bra pappor, men de hör vi inte om i vårat jobb
Kollega - du kanske har rätt.. fast jag vet inte
Jag - jag är då helt säker, jag hade varit halv utan min pappa

Jag vet inte rikgit var jag ville komma med detta. Men kanske jag kan komma med några goda råd i punkt-form, jag gillar listor:
* generalisera inte, allt är nyanserat
* sluta använda uttryck som "det är manligt" och "det är kvinnligt", vad fan är egentligen naturligt betingat?
* var rättvis mot dig själv, då blir du automatiskt rättvisare mot andra
* avfärda inte jämställdhet som bullshit, det är viktiga grejer mina vänner!