Idag har jag fått tillbaka energin för uppsatsskrivandet.
Och jag vet precis varför.
För att jag har handledning på måndag och då måste ha något att visa upp.
Det är bara att återigen konstatera, jag jobbar bäst under press.
Men till veckan ska jag vara desto mer effektiv.
Och ja, så säger jag varje vecka.
Hur som haver så är inte kvällen över än så jag hinner skriva en hel del till idag.
Samt resten av helgen.
Wish me luck!

Eftermiddagen igår och kvällen igår var händelserika på många sätt.
Igår eftermiddag var jag hos en av de klokaste människorna jag känner.
Vi diskuterade så mycket.
Om feminismen.
Om att lita på människor men samtidigt vara försiktig.
Om globala frågor.
Om hur vi här i Sverige kan hjälpa andra.

Det är skrämmande med svenska kvinnor som säger "jag är fri, jag är inte förtryckt".
För är det verkligen så?
Kan en kvinna verkligen vara fri när kvinnor i världen fortfarande förtrycks och säljs som slavar?
Jag tycker inte det.
En kvinnans problem är alla kvinnors problem.
Så länge en kvinna utnyttjas har alla kvinnor problem.
För hur kan man någonsin vara säker?

Och en sak jag senaste tiden stört mig mycket på är människor som säger sig vilja hjälpa.
Människor som ska vara så jävla politiskt korrekta.
Man ska inte säga att man vill hjälpa andra om största anledningen till det är att man vill framstå som så fin och godhjärtad.
Det gör man bara inte.
De människor som gör de bästa sakerna är oftast de som inte pratar om det.
De som har som enda mål att göra skillnad.
Inte att prata om hur mycket de bidrar och hur mycket de hjälper.
För människor som gör skillnad märks ändå.
De uppmärksammas utan att personerna själva skriker "se vad jävla bra jag är!".
Det handlar om att ha hjärtat på rätt plats.
Det handlar om att vara ärlig.
Mot sig själv och mot dem man vill hjälpa.
Och det gör man inte om man hjälper bara för att höja sin egen karma.

Jag vill se mera ärlighet och stora hjärtan.
Jag vill se mindre knivar i ryggar och falska leenden.
Jag vill se mänsklighet.
Nu!

Filmen "deathproof" med denna fantastiska låt på soundtracket:

Måndag är så ofta prestationsångest.
Det är så mycket jag vet måste göras under veckan.
Så under måndagen startas precis alla veckans projekt upp.
Inte jätte-listigt med tanke på att det leder till att det hela ser ohanterbart ut.
Vilket det givetvis inte är om man delar upp grejerna på flera dagar.
Men vem vet, kanske jag någon gång lär mig det också?

Körslaget på TV.
Jag gillar egentligen inte sådana program.
Helt ärligt brukar jag kalla det för kommersiell skit.
Ni vet: idol, melodifestivalen, big brother och annan skit.
Men det här ser jag.
Varför?
Jamen Boden är ju med!
Och Boden-hjärtat känner stolthet.
Jag tycker att Brolle och hans kör är bra.
Om jag är partisk?
Är inte det jävligt självklart.
Jag är, känner och lever Boden.
Därför är det klart man blir stolt när lilla Boden ses i rutan.
Jag tror helt enkelt det är så att norrländskan alltid kommer ligga mig varmt om hjärtat.

Älskade bästis, vad tycker du om Brolle? :)

Inget speciellt med det egentligen.
När man skriver uppsats och inte har några lektioner så är inte fredagar mer spännande än någon annan dag.
Jag ska plugga.
Kanske ta en promenad.
Storslagna planer va?

Morgonen har varit bra!
Jag har sovit som en gris hela natten och känner mig riktigt utvilad idag och inte allså så död som jag brukar känna mig på fredagar. Men den här veckan har åandra sidan varit lugnare än andra veckor.
Nä, jag har verkligen inget att berätta om känner jag.
Så jag lägger nog ner :)
Godmorgon på er!

Nu har jag sovit i kapp.
I söndags satt jag och pluggade till 02:30.
Igår gick jag upp 07:30 för att fortsätta för jag hann inte klart.
Och jag kan lova att jag fungerar värdelöst utan sömn.
Igår på dagen hade jag så dålig balans så jag vinglade när jag skulle gå.
Det gick att akut-reglera med kaffe dock.
Men sedan somnade jag tidigt och vaknade vid 9:15 imorse.
Och uppvaknandet var mysigt.
En lite kisse som krafsade mig på armen och vill att jag skulle klappa honom på magen, inte illa va?

Jag hann inte färdigt igår.
Trots att jag satt med skiten till halv tre på natten
Så nu håller jag på med det sista.
Uppdatering kommer när jag förflyttats till känslan av lyckorus när jag är klar.

På återseende!

Man kan tro att det där med att skaffa barn är en personlig grej, eller hur?
Men näääädå!
De som skaffar barn ifrågasätts om det verkligen är genomtänkt.
De som inte skaffar barn får frågan "men vad då? varför vill du inte ha barn?".
Och det gör mig så förbannad!
Kan inte bara alla mind their own buisness liksom?
Alla kan bara ta ställning utifrån sig själva.
Är det inte så?
Vem vet vad som är bäst för någon annan?
Det är klart att alla har rätt att ha åsikter både om det är lämpligt att skaffa barn som ung eller som gammal.
Men så ha de där åsikterna då, men kasta dem inte i ansiktet på andra som inte är intresserade av dem.
Och en annan grej som jag stött på (som jag också vet så många fler som stött på) är att när man som 25-åring säger säger "nä, jag vill inte ha barn nu" så får man frågan "men varför vill du inte ha barn? Det är så mysigt med barn!".
Ja, jag vet. Men bara för att jag inte vill ha barn nu så betyder väl inte det att jag aldrig någonsin vill ha barn.
Eller?
Eller är det kanske så att barn bara är mysiga när man får dem som 20-25åring.
I så fall har jag nog missat nåt jävligt väsentligt.
När jag säger att jag inte vill ha barn nu så klankar jag inte på unga föräldrar för det.
Bara för att jag väljer att göra på ett sätt så betyder ju inte det att jag sågar alla andras beslut.
Jag är väl inte någon högre stående person goddamit, jag kan aldrig säga vad som är bättre/sämre för någon annan.
Jag kan bara prata utifrån mig.
Men det är svårt.
Inte att göra det men att bli förstådd.
Folk har en tendens att tro att jag generaliserar gällande precis alla människor när jag säger sådana saker.
(och ja, jag är medveten om min egen generalisering genom att säga "folk", sorry for that! Men jag säger det för att jag mött reaktionen hos så många olka människor).
Varför skulle jag göra det?
Det jag tänker på just nu är hur förbannad jag blir på mig själv.
Varför svarar jag ens folk på den frågan?
Vilken rätt har folk ens att fråga mig det?
(menar här folk som inte hör till "min inre krets" så att säga).
Arbetsgivare får inte fråga personer på anställningsintervju om de planerar barn, men för övriga svenssosn verkar det vara helt okej.
Det är skumt tycker jag.
Och bara för att man inte har barn själv så behöver inte det betyda att man hatar barn.
Jag har alla mina syskonbarn.
Mitt kött och blod som jag älskar villkorslöst.
De är ett alldeles utmärkt substitut att ha innan man har egna barn.
Som faster/moster har man dessutom den ultimata fördelen att endast behöva göra det roliga med barnen.
Och samtidigt så får man känna på det där med att ta ansvar och umgås mycket med barn.
Jag har varit moster sedan 1,5 års ålder så jag vet lite vad det innebär.
Jag har syskonbarn i åldern 5-24 år så det är ett rätt brett urval med.
Men nä, nu känner jag att jag förklarar mig igen.
Och det har jag lovat mig själv att inte göra.

Avslutningsvis vill jag säga:
Till er som skaffar barn när ni är unga, känns det rätt så kör! Jag tror på ungas förmåga.
Till er som är äldre när ni skaffar barn, fine! Barn ska man skaffa när man känner sig mogen.
Till er som tycker så satans mycket, tyck hur mycket ni vill. Men döm inte folk för deras beslut, det är deras liv och deras liv sköter de bäst själva.

Idag har jag städat lite.
Tvättat ett par tvättmaskiner.
Pluggat lite.
Lagat lunch.
Det är ovanligt för att vara mig faktiskt.
Oftast när jag städar så tycker jag det är så jobbigt att laga mat så då brukar jag äta nåt som är skräpmat eller nåt som bara behöver sättas i ugnen, djupfryst pizza allra oftast.
Men idag blev det annat som sagt!

Nu ska jag snart iväg på kalas och fika lite.
Inte illa som paus mitt i allt.
För sedan måste jag plugga igen.
Är så galet mycket att göra med skolan just nu.
Men jag tycker ändå det är rätt kul.

Bloggen blir dessvärre inte roligare än såhär.
Det är så min dag har sett ut.
Hur är eran helg?

Fredagar är verkligen inte mina bästa dagar.
Jag är så trött att jag inte kan tänka.
Så matt att jag bara vill sova.

Men icket.
Nu, plugga.
Sedan iväg till Luleå för tre möten.
Och efter det hem.
Så är väl hemma vid fem- halv sex sidådär.
Nåväl, det ska nog gå bra det med!

Jag måste hälla i mig mer kaffe nu annars går aldrig det här.
"God" morgon på er!

Om någon funderat på hur svårt det är att göra en uppgift utan att ha boken som man ska ha som grund så har jag svaret.
Det går sådär...

Well well... inte mycket att göra åt det.
Ska sammanställa och skicka in ikväll så får jag hoppas på det bästa.
Blir en tidig kväll idag för imorgon är en flängig dag.
Ska hinna med tre möten på max 5 timmar.
Så jag kan behöva ett lycka till eller liknande..

Nä nu ska jag återgå till texten!
Trevlig kväll på er.

återigen sitter jag på bussen.
och återigen förundras jag över hur mycket vitlök en och samma person kan lukta (läs: stinka). det är nåt jag gör fel, dessa vitlöksdoftande människor dras till min närhet. och nä, jag är inte överdrivet lycklig över det.

annars så kan jag tipsa om en grym låt: ''no one's gonna do it fot you'' med hellacopters. Den låten är lite av mitt livs och vardags ledmotiv kan man säga.

Det är vår nu och jag är, precis som varje vår, så sjukt jävla Stockholms-sugen! teater, söder, kulturhuset, moderna museet, gamla stan und so weiter. Folk pratar om thailand och skit, varför gör de det när vi har älskade Stockholm? Jag förstår nog folk lika lite som de förstår min förkärlek till hufvudstaden. Nåväl, nästa månad får jag ju åka till Linköping och faktiskt också hinna med två snabbdejter med Stockholm med så jag ska väl inte klaga antar jag :)

Oj vilka fantastiska bussfunderingar jag bjuder på, helt utan sammanhang och logik men det är väl så jag är kanske.

Nä nu ska jag sätta hellacopters på repeat och tänka på alla saker jag har att göra. no one's gonna do it for me.

Jag har för över ett år sedan bytt från ett telefonbolag till mitt nuvarande och första månaden efter övergången har jag betalat dubbelt, dvs till båda bolagen. Så detta gamla telefonbolag är skyldiga mig 582 kronor.
Jag har ringt om det i över ett år, säkert tio gånger eller mer och de har varje gång sagt "vi ska kolla upp det och så meddelar vi dig så fort vi vet något".
Nu mailade jag dem och fick till svar:
"Jag skickar över det till kassan för kontroll och återkommer så fort jag vet något".

Ehh jaha..
Jag svarade:
"Ärligt talat så lugnar det inte mig det minsta att det nu är skickat till kassan. Det har varit där rätt många gånger vid det här laget så det ger mig inga större förhoppningar. Men visst... hör av dig du!"

Och svaret:
"Jag ber om ursäkt att det dröjt. Men jag hoppas jag får ett svar från kassan snart så jag kan meddela dig".

Så min stora fundering nu är... vem fan är de där som sitter i kassan? Varför skickas man inte dit med en gång då så får man prata med dem och få ett svar på en gång. Det här är ju vansinne! Eller finns "kassan" ens? Eller är det bara en bra undanflykt för att slippa kunderna.
Jag blir så förbannad!
Jag ger dem en vecka sedan blir det konsumentombudsmannen.