Jag brukar aldrig vara gnällig när jag är sjuk.
Men nu är jag det.
Både gnällig och jävligt sjuk.
Jag hostar, nyser, feberfrossar, snorar och kräks slem.
Och ja, jag är ungefär så fräsch som beskrivningen antyder.
Men framförallt är jag less, det här har hållt i sig i över två veckor.
Jag är matt i kropp och själ.
När jag var liten och sjuk brukade mamma och pappa bädda ner mig i soffan och hyra mig en film.
Det var fint.
Jag har många minnen av öroninflammationer och Emil i Lönneberga.
Magsjuka och Pippi Långstrump.

Nu när man är stor då ska man klara sig själv.
Nä ni, nog var det glidigare att vara sjuk när man var liten.
När man slapp grejer som handla och fixa mat.
Det sköna hade ju varit om jag hade kunnat sova bort eländet.
Men så fort jag lägger mig så hostar jag tills luften tar slut.
Så sängliggande är inget alternativ.

Som sagt, jag är gnällig.