Såhär är det.
Vädret ute är regnigt snorhalt och inte roligt alls.
Jag har flängt runt hela dagen, och då menar jag HELA dagen.
Tränat.
Varit hos pappa.
Varit hos en vän och kollega.
Varit på Bodenbo.
Varit på jobbet.
Gått hem.
Är nu hemma.
Ska iväg på et möte halv fem igen.
Efter jobbet hade jag bråttom hem för att hinna äta lite innan jag ska iväg igen.
Med andra ord försöker jag gå fort i snorhalkan.
Har ni en bild av scenariot?

När jag är halvvägs hem ringer mobilen som lämpligt nog är i innerfickan på min jacka som har både dragkedja och jättebesvärliga knappar.
Eftersom att jag vet att telefonen har i stort sett slut batterier försöker jag snabba mig för att hinna svara.
Det ringer och ringer.
När jag står där med vantarna fastklämpa mellan knäna och en matpåse  i handen och försöker skynda mig att få fram telefonen så kommer det en tant.
Ni vet en sån där tant med rullator som går lika fort som om hon hade stått still och så säger hon:
"Du, jag tror din telefon ringer"

No shit...