Jag har under hela mitt liv haft småbarn runt omkring mig.
En sådan situation man lätt hamnar i när man är sladdsyskon till tre äldre syskon samt är tillsammans med kille som är pappa.
En sak som slagit mig är att mitt tålamod ofta tryter när de trotsar och är själviska.
De pratar bara utifrån sig själva.
De skriker och gnäller när de inte får som de vill.
De har ingen som helst empatisk förmåga.
Och deras meningar bygger ofta på "vill inte" eller "jag".

Det har slagit mig ett par gånger att det är ju precis så många moderater funkar.
När jag gick på gymnasiet hade de sin "älskar att äga"-kampanj.
Och återigen vänder vi fokus mot fyraåringarna:
Hur ofta hör man inte "den är min!, inte din!" när man lyssnar på barn.

Och bara det faktum att moderaterna vill gynna de rika, det vill säga sig själva.
Och precis så är det med barnen, det finns bara dem.
Det är bara de själva som är viktiga.

Det är dock viktigt att säga att barnen (de allra flesta) växer irån detta.
Men var går det snett med moderaterna?