Förra veckan kom tankar som:
"vad håller jag på med?"
"är det verkligen det här jag vill jobba med"
"har jag valt fel utbildning?"

Men efter idag är jag övertygad igen.
Det är fantastiskt vad bra lärare kan få en att inse.
Sedan tror jag också tvivlet har att göra med panikkänslorna av att snart vara klar.
Jag har hela tiden vetat att jag ska plugga så länge till och därför slappnat av.
Nu är det bara ett år kvar.
Sedan är det dags för verkligheten.
Och det är rätt skrämmande.
Jag trivs som student.
Men förr eller senare måste man ut i arbetslivet och det är läskigt.
Samtidigt som det är så spännande och (förhoppningsvis) roligt.
Och jag har drömmar.
Jag vet vad jag vill.
Och jag vet vilka steg jag vill ta för att ta mig dit.
Och jag ska lyckas.
Det är bara så.
Delmål gör att saker känns mindre svåra.
Och jag har delmål.
Likväl som jag har det där ultimata målet som jag en dag ska genomföra.

Efter idag är jag fylld med inspiration och jävlaranamma igen.

Och ja..
Det känns helt sjukt bra som Grynet skulle ha sagt.