Just innan åtta i morse landade vi på ett snöigt arlanda.
Jag som var seg i starten och checkade in sent satt givetvis längst bak i planet.
När vi landat så sa flygvärdinnan att vi kunde gå av längst bak.
Sedan la hon till "vi får vänta lite, det blir lite hysteriskt i Stockholm så fort det snöar".
Vi väntade ett tag men sedan fick vi gå ut.
Eftersom att vi gick av bak fick vi som bekant gå en liten sträcka utomhus.
När jag kommer ut så står en gulklädd kille där och sopar hysteriskt.
Jag försöker varva honom och då säger han:
"kan du lugna dig så att jag får sopa klart här så ni kan gå här överhuvudtaget?"
Jag tittar på marken som är täckt av (max!) tre centimeter snö och säger:
"men kan du lugna dig lite? Planet kommer från Luleå. Vi har gått i snö tidigare"
Han muttrar lite men låter oss sedan passera.

Ännu en incident händer på hemresan:
(för att förstå nöjet med den här incidenten måste ni tänka er den typiska flygvärdinnan. Ni vet: hurtfrisk, blond och ett jätteleende)

Kvinna: Skulle jag kunna få tevatten?
Flygvärdinna: Javisst! (springer iväg och kommer tillbaka med en mugg)
Kvinna: (tittar i muggen) men det här är ju vanligt vatten, jag ville ha tevatten.
Flygvärdinna: Jaså tevatten? (går iväg och häller ut muggen)
När hon kommer tillbaka räcker hon fram:
Flygvärdinna: Kaffe och bulle, varsågod!

Jag vet faktiskt inte om den stackars kvinnan godtog den beställningen eller om hon återigen försökte sig på tevattnet.

Själv är jag just nu i den fasen att jag är så trött så att precis allting är roligt. Så nu ska jag pallra mig till sängen och ta igen lite förlorad sömn.