När det redan är onsdag och jag ligger sjukt efter i planeringen som ligger på skrivibordet så får jag ångest.
Eller inte ångest.
Det känns ju inte så, som ångest alltså.
Men ångest låter lite agressivare, starkare och mer laddat.
Eller kanske bara mer tonårsaktigt?
Det var en missberäkning.
Hur som helst så är det såklart inte riktig ångest utan snarare är det att jag känner mig misslyckad och dålig.
Men hur låter det?
Ångest är ju starkare eller hur?
Och i texter är det viktigt att förmedla känslor och då låter misslyckad och dålig så vekt.

Såhär snurrigt skriver jag nog bara när jag är just precis såhär trött.
Jag vaknade halv fem och trodde jag skulle dö.
I alla fall behöva ringa en ambulans.
Den här gången mina vänner är det ingen överdrift.
Jag hade sådan kramp i magen att jag inte kunde röra mig.
Det gjorde ont att andas.
Jag försökte resa mig men smärtan stoppade mig.
Diagnosen är magkatarr.
Det kan jag med säkerhet säga för såhär kändes det förra gången också.
Och precis som förra gången ska jag åter ta tag i mitt liv.
Äta regelbundet.
Mjölk i kaffet.
Sova ordentligt.
Ge mig tid att slappna av.
Jag har märkt att det här var på väg.
Efter allt tappat hår.
All yrsel.
Och allt illamående.

Men nu är jag på G igen och jag vet ju precis vad som ska åtgärdas.
Så nu tar jag tag i dagen.
Tvätta och plugga.
Duktigt va?

Hur är eran dag?


Update:
"planeringen som ligger på skrivibordet" ?
Har jag en omedveten rysk ådra eller nåt?