Såhär ligger det till:
innan jag på allvar börjar plugga så är det mycket som måste fixas.
Och ja, måste är rätta ordet.
Varför?
För annars blir det fel i tänket.
Idag är en sådan typisk dag när proceduren drar ut på tiden.
Alltså:
Jag kommer hem.
Fixar det livsnödvändiga.
Med andra ord, går på toa, fixar kaffe och något att äta.
Här ingår också att läsa de delar av tidningarna som inte hanns med på morgonen.
Efter det så måste jag hoppa i slappare kläder.
(Detta görs ibland innan ovanstående saker).
Sedan tar jag mig till datorn.
Kollar mailen.
Både den vanliga och skol-mailen.
Konstaterar att det är ett gäng nya.
Sedan läser jag bloggar.
I runda slängar tio stycken.
Efter det går jag tillbaka till mailen.
Kollar lite noggrannare på dem.
Går och hämtar lite mer kaffe.
Svarar på mailen.
Kollar bloggarna igen.
Öppnar word för att starta igång.
Skriver in lite stödord vad jag ska skriva om i skoluppgiften.
Öppnar skolböckerna.
Lägger dem bredvid datorn.
Kommer på att jag nog måste skriva ett blogginlägg.
Jag skriver ett blogginlägg.
Kollar mailen en gång till.
Säger till mig själv:
"men för faaan!".
Och här är vi nu.

Sitter redan och funderar på nästa anledning till ett avbrott.
Självdisciplin, vad är det?

Update:
Hela den här mail-och-blogg-proceduren genomförs givetvis efter alla pauser. Oavsett pausens längd.
Näste paus blir nog förresten att diska. Det är otroligt kul när man egentligen ska plugga.