Misstänker att den här veckan kommer gå lite i dvalans tecken.
Åttonde dagen i rad som klockan ringer innan 07:00.
Jag känner mig helt enkelt seg och lite less.
Men what the hell!
Fem dagar till sedan ska jag sova,sova, sova! :)

Nu ska jag snart springa ner i tvättstugan och hämta min tvätt från igår.
Jag kan inte minnas när jag hade såhär mycket tvätt sist, det känns som att allt jag äger hänger där nere på torklinorna nu. Fast då har jag å andra sidan inte tävttat sedan jag kom hem från Bryssel heller, det vill säga 8 september.

Idag blir det statistik-plugg för nästan hela slanten! I alla fall från 10:00-14:30. I bästa fall är vi klara 14:30 och kan åka hem från skolan då. Vi kan alltid hålla tummarna, den där satans statistiken är tyvärr inte det lättaste.

I helgen fick jag höra så fina ord att jag faktiskt började gråta.
Den sortens uppskattning är helt klart den bästa man kan få.
Det är dessutom ett kvitto på att saker man gör faktiskt gör skillnad.
Tack Sara, du är en så underbar tjej och jag kommer alltid stötta dig!
Du kommer gå precis hur långt du vill.
17 år och redan fantastisk, jag är imponerad.
Djupt imponerad och så lyckligt att jag fått lära känna dig!