Med lite Winnerbäck i högtalarna, en massa kaffe i systemet och en miljard funderingar har jag nu äntligen fått något uträttat.
Det har skrivit och tänkts politik.
Det har bytts kattsand.
Det har ätits frukost.
Det har plöjts tidning och bloggar.
Det har pratats i telefon.
Det har skrivits en handlingslista.
Och ja, ni kan likaväl som jag se hur mycket (läs:lite) av det där som egentligen är vettigt.

Det är verkligen en underskattat idé det där med att hålla sig sysselsatt non-stop för att slippa tänka.
För mig funkar det i 9 av 10 fall.
Men idag... vettefan.
Fan jag är trött på mig själv för tillfället.
Fröken jävla svår.
Och jag är egentligen inte särskilt svår.
Jag är ju snarare så enkel att det kan vara störande.
Det är någon sorts svacka det här.
Och nä, jag trivs inte här nere i svackan.
Så det gäller att ta sig upp illa kvickt.
Såå... nu kör vi! Som jag brukar säga.

Mani, Lasse har skrivit en låt till oss:

"Du kanske gick ett steg för långt för de försoffade så att de inte såg att det var bra
Du ville ändra på dig själv och på din värld men fick du ofrivilligt se att den var seg
Livet är en dans på rosor men det är en dans med svåra steg"