Det här med ledighet är lika underbart som jag hade drömt om.
Idag vaknade jag vid kvart över åtta.
Låg kvar och läste ett bra tag.
Klev upp.
Satte på kaffe och tv4:s morgonprogram.
Läste tidningen och åt frukost.
Tog mig till gymet (are you impressed? I'm impressed!)
Kom hem.
Duschade och åt lunch.

Och nu sitter jag alltså här och väntar på att håret ska torka lite.
Efter det ska jag och mamma gå och hälsa på mormor.
Min söta mormor, det var så länge sedan jag träffade henne nu.
Och ikväll ska jag bjuda mamma på mat.
Fetaostfyllda köttfärsbiffar med klyftpotatis och till efterrätt kladdkaka med mintchokladtäcke och glass.

Nu ska jag fortsätta min dag.
Och det här med ett ledighets-tema ska jag nog köra på imorgon med!

Jag känner mig bakis.
Seg och trött.
Dock så verkar det inte så troligt att det är just bakis jag är, men känslan är densamma.
För lite sömn är verkligen rena rama döden för min kropp!
Och varflr jag gick upp klockan sju idag har jag faktiskt inte en aning om.
Jag skulle tro att grundtanken var att fortsätta ställa tillbaka dygnet.
Men från det att klockan ringde klckan sju och fram till nu har jag inte gjort en enda vetttig sak.
Druckit kaffe.
Sett på tv.
Läst tidningarna.

Och efter många timmars degande så ser jag att jag att nu börjar tiden ticka lite.
Ska strax iväg till frissan för klipp och färg.
Behöver jag säga att jag längtat efter det?

Jag har en så otroligt fin vän.
Hon är så speciell på många sätt.
Hon vågar.
Mer än jag någonsin skulle våga.
Hon trotsar tvivel hon har.
Istället för att sitta och fundera på hur saker och ting ska bli så agerar hon.
Så otroligt starkt!

Och hennes hjärta.
Djupare än världens alla sjöar.
Större än man kan ana.
Förstående.
Klok.
Och en humor to die for!

Underbara människa!
Du har bara varit hemma några veckor men på de timmar jag fått dela med dig så har du gett mig så mycket.
Så mycket energi.
Så mycket pepp.
Så mycket inspiration till nya idéer.
Så mycket glädje och värme.

Du är en fantastisk människa och en underbar vän.
Sjävklart kommer jag sakna dig.
Och precis som förr så är halva jag glad medan halva jag är dyster.
Jag skulle ljuga om jag sa något annat.
Men det jag vill att du ska veta är att jag är glad för din skull.
Och jag beundrar dig.
Och om något någonsin blir jobbigt så finns jag här.
Och du finns så ofta i mina tankar.
Du är en sådan person jag är så otroligt stolt över att ha som vän och hoppas på att alltid få ha kvar.

Kajsa, you're one of a kind!

Nu har jag suttit med näsan i böckerna och fingrarna på tangenterna sedan nio i morse.
Och ja, jag är ganska less nu faktiskt!
det avbrott jag haft var en paus för att gå till pappa och umgås och äta middag.
Men nu kan jag i alla fall sova med gott samvete, jag är i kapp igen!

Gårdagen.
Jag och föräldrarna var och lyssnade på Wiehe igår.
Så underbart bra det var!
Och han är så klok, roligt och galet klockren.
Eller vad sägs om att tillägna låten "titanic" till Reinfeldts regering?

Godnatt med er!

Ska snart gå och träffa en av mina bästa vänner för att äta lunch.
En vän som varit borta från Sverige i ett år.
Det känns helt overkligt att hon är hemma!
Och jag är så glad!
Nu sista fixet innan jag ger mig iväg.

Det har verkligen regnat heeeela dagen.
Trist när man ska vara ute.
Sock så tycker jag det är ganska mysigt när man bara ska vara inne.
Vilket jag ska resten av kvällen.
Mys i soffan med finaste K.

Ha en bra kväll!

Om 17 dagar kommer jag träffa den bästa vän som finns i hela världen.
Då ska vi shoppa.
Dricka vin.
Skvallra och uppdatera varandra.
Och framförallt - bara vara.
Det är få personer som man bara kan vara med.
Inga krav.
Ingen press.
Med henne är det så.
Hon är världens finaste vän och jag längtar så otroligt mycket efter att se henne.

Jag hoppas dock att hon laddat för Boden-skvallret.
Det kan ju stundvis vara rätt mastigt.
Ni som är härifrån kanske förstår vad jag menar? ;)

Dagen idag har tillbringats med pappa.
En fin dag på många sätt.
Vi har varit i västerbotten.
I kommunen där min pappa växt upp.
I kommunen där mina minnen av farmor finns.
Det var fint.
Vi har ätit där.
Åkt runt där.
Tittat på farmors gamla hus.
Kollat till farmors gamla torp, som fortfarande är vårat.
Hälsat på farmor, farfar och farbror på graven.
Pappa har berättat så mycket saker.
Så mycket minnen och anekdoter från när han växte upp.
Det var så fint på många sätt.
Jag fick många tankar med mig hem.
Många leenden.
Många skratt.
Och många uppfriskade minnen.
Glada och ledsna.
Jag har också med mig foton hem.
Foton på en ung farmor.
Så vacker hon var!

Hur som helst var det en underbar dag.
Pappa och Sara.
Som det var när jag var liten.
Som det varit när jag växt upp.
Som det alltid varit och alltid kommer vara.

Igår var jag, mamma, syster och systerson och såg på Jonas Gardell.
Så gaaaalet bra det var!
Skrattade så jag fick ont i magen, stundvis var det också djupt och väldigt berörande.
En kanonkväll i alla fall!

Ikväll har jag läst bok och ätit glass, en helt okej söndag som dessutom fick inledas i sällskap med allra finaste K.
Min kärlek.

Nåväl, nu ska jag bänka mig i soffan igen.

Underbara lillasyster är hemma i Norrland igen.
Som jag har saknat henne!
Men det är en delad saknad.
Rent egoistiskt vill jag självklart alltid ha henne här.
På en kvarts avstånd.
Men i det stora hela är jag glad för att hon flyttat.
Hon behöver det.
Hennes röst är en annan.
Avspänd och trygg men med den underbara humorn bevarad.
Hennes glädje är en annan.
Den är äkta och varm, som den ska vara.
Hennes mognad är en annan.
Som den mognad en 16-åring som flyttat 140 mil bort får. Inte den sorgliga mognad hon tidigare hade.

Jag är så otroligt stolt över allt du lyckats med.
Du har kämpat.
Du har våndats.
Men du har bestämt dig och du har fixat det.
All jävla cred i världen till dig!
Jag kommer alltid vara så stolt över dig!
Och jag tror inte att de där milen spelar någon större roll egentligen.
Att ha kontakt och band till varandra handlar inte om att ses ofta.
Det handlar om något helt annat.

Allt jag bryr mig om är att du ska må bra.
Att du ska trivas där du är.
Och få personer hade behövt en nystart på samma sätt som du.
Du förtjänar det här.
Du om någon har kämpat, och nu kommer din belöning.
En skola du trivs på.
Nya vänner.
Motivation.
Babe, man känner din motivation och energi genom telefonluren!
Det är en sida jag aldrig sett tidigare.
Jag har alltid vetat att sidan finns, men inte sett den.
Men nu ser jag den.
Och den gör mig varm i hela kroppen.

Jag skulle kunna skriva hur länge som helst om det här.
Men det jag vill ha sagt är egentligen:
Jag är glad över dig, jag är stolt över dig och att få dela det här med dig är extremt häftigt.

Kärlek till dig!

Jihoo!
Ikväll är jag helt ledig, så himla skönt!
Undra vad jag ska hitta på då?
Jag tror faktiskt jag ska bada fötterna.
Se på tv.
Dricka te och tända ljus.
Avkopplande och skönt.
Och jag ska njuta!

Idag läste jag ett meddelande från min underbara vän som befinner sig i Atlanta.
Det var känslosamt på många sätt.
Jag tänker på henne ofta.
Pratar med henne ofta.
Och säger så ofta "snart kommer hon hem!".
Så jag är ju liksom medveten om det.
Men att se hennes ord var lite som att riva upp ett sår.
Fast på ett bra sätt.
För nu saknar jag henne ännu mer.
Och det känns så verkligt nu.
Att hon faktiskt verkligen kommer hem snart.
Och hit.
Till mig!
Jag längtar så det är helt otroligt.

Hon är en så underbar vän.
Och så klok.
Och en så fin människa.
Och hon är inte rädd för att säga vad hon tycker och sådant uppskattar jag.
Det känns som att jag har en miljard saker att berätta för henne när hon kommer hem.
Och att jag har precis lika mycket att fråga henne om hennes år.

Hon är verkligen one of a kind och jag räknar ner dagarna!

Mina älskade barn.
Jaja, mamma jag veeeet att de inte är mina rent biologiskt.
Dock så är de ändå mina.
Mosters älsklingar.
Jag gör allt för er i alla lägen.
Mitt kött och blod.
Finast i hela världen.
Bara att se på er gör mig lycklig.
Ni är såna underbara barn och jag älskar er av hela mitt hjärta!
Att vara med er.
Att prata med er
Bratz.
Trollz.
Barbie.
Dregen.
Hellacopters.
Gitarrer.
Rosa mp3-spelare.
You name it, I like it!

Syster.
Allra käraste syster!
Vilka band vi har.
Vilka likheter vi har.
Vilka olikheter vi har.
Vilken trygghet du är.
Vilken världens bästa storasyster du är!

På senaste tiden har jag blvit rätt blödig och sentimental har jag märkt.
Tänker mycket på vilken tur jag har som har den familj jag har.
Hur äkta de är.
Hur villkorslösa de är.
Hur de alltid finns där.
Vad som helst kan hända.
Jag klarar det.
För att de finns där.
Jag kan prata med dem om allt.
Det finns inte mycket de inte vet.
Och sådant jag inte berättar ser de oftast ändå.
De träffar mitt i prick med sina frågor.
Ser mig.
Ser mina känslor.
Läser av mig.
Ger mig det jag behöver.
Kärlek.
Äkta kärlek och genuin värme.